Böcker som resesällskap

Om några dagar ska jag åka till Indonesien och tillbringa en månad där. Detta är STORT, det blir min första resa till Asien!!! Det är nog till och med lite för stort för att jag ska kunna greppa det fullt ut. Jag kan inte föreställa mig hur det ser ut, vad som kommer hända eller hur det kommer att vara. Mer än att det kommer bli ett äventyr! Detta har dock gjort mig väldigt handfallen när det gäller att planera resan. Jag har läst på lite, men mest tänker jag att det blir nog bra som det blir! Vad jag dock har ägnat mycket tid åt är att fundera ut vilka böcker jag ska ta med mig. Av Lonley Planet har jag förstått att det inte är helt lätt att hitta böcker på engelska i Indonesien och gör man det är utbudet ganska litet. Så det enda rätta är alltså att ta med lektyr för en hel månad hemifrån. Men vilka böcker ska jag välja? Detta har jag grubblat på ett bra tag nu och följande har jag kommit fram till:

Jag måste ta med några deckare, rena avslappningsböcker, det blir “Skugga” av Karin Alvtegen och “Den du inte ser”av Mari Jungstedt. Alvtegens bok är ett säkert kort, jag har tyckt om alla hennes böcker hittills och har verkligen längtat efter att “Skugga” skulle komma ut i pocket, den kan inte va annat än bäst! I sommras besökte jag Gotland för första gången och blev hjälplöst förälskad i denna otroliga ö. Därför känns det som ett naturligt steg att börja läsa Jungsteds böcker då dessa utspelar sig just på Gotland!

Förutom deckare har jag planer på att ta med “Svart flicka vit flicka” författad av Joyce Carol Oates. Den verkar vara gripande och intressant. Dessutom är jag facinerad av denna författare, hur hinner hon skriva så mycket?? Jag hinner absolut inte med att läsa alla hennes böcker! Nu när jag sitter här och funderar undrar jag om inte en av Paolo Coelhos böcker åker ner i väskan, kanske “Pilgrimmsresan”. Den har jag tänkt läsa länge.

Sen tänkte jag ta med en bok som kan hjälpa mig att utveckla mitt skrivande och förhoppningsvis ge mig lite nya idéer, det blir Göran Häggs “Författarskolan”. Jag vet ingenting om den, men den lät bra på baksidan och den är inte så tjock!  

Mitt senaste påfund när det gäller böcker och resor är att ta med en bok som handlar om något jag vill lära mig mer om. Senast jag var i Tunisien startade jag denna tradition genom att ta med och läsa en bok om Ayurveda. Denna gång är det Mindfullness som står på agendan. Jag ska ta med en bok som heter “Mindfullness från början” skriven av en dans kvinna som heter Charlotte Mandrup. Det känns som en bra idé att åka till Indonesien och lära mig mer om Mindfullness.

Sist men inte minst tänkte jag bygga på mina  kunskaper kring projektledarskap, antingen tar jag med en bok som rätt och slätt handlar om olika aspekter av projektledarrollen eller en bok om motivation, hur man motiverar båda sig själv och andra.

Efter denna genomgång inser jag att det är ganska många böcker jag vill ta med, frågan är bara om jag får plats med alla…

Morgonbilder från Lund

De dagar jag har möjlighet och orkar försöker jag gå en morgonpromenad. Ska jag vara helt ärlig blir det inte så ofta som jag önskar, men det är kanske det som är tjusningen. Att en tidig promenad är något som inte hände varje dag. Nu i veckan hände det i alla fall! Jag vaknade av mig själv prick klockan 06.05 och istället för att somna om (som hade varit mitt vanliga beteende) så gick jag upp, åt en liten frukost och begav mig ut OCH jag tog med kameran!

Café Ariman

Café Ariman

Kulturen

 Domkyrkan i bakgrunden

Universitetshuset

Låt mig presentera Rulle!

Jag kan skriva nästa var som helst. När inspirationen infinner sig spela det ingen roll om jag befinner mig på ett tåg, ett café, eller hemma hos någon. För det mesta skriver jag mina utkast och texter förhand. Antingen i mitt block, inhandlat för just detta syfte, eller på vilket papper som helst som finns tillgängligt. Steg två blir att bearbeta texten och skriva in den på datorn. Detta göra jag dock helst hemma. För där har jag skapat mig min egna skrivhörna och det är där Rulle kommer in i bilden! Rulle och jag träffades första gången på campingen Solhaga på Fårö, utanför Gotland. Så fort jag såg honom insåg jag att jag ville ta med honom hem. Detta var dock lättare sagt än gjort, av främst tre orsaker 1) han var ganska skabbig 2) han skulle behöva fraktas hem och sist men inte minst 3) jag ägde honom inte.

Rulle är alltså en sådan är stor trådrulle som används för att rulla upp kabel på. Jag har alltid önskat mig ett bord gjord av en sådan gigantisk trådrulle och nu hade jag äntligen hittat en!  På campingen hade han tillbringat de senaste åren som bord åt diverse campare. Detta hårda liv hade gjort honom ganska skabbig, lite rutten och med några brännmärken om jag ska vara helt ärlig. Ingen skönhet, men jag kunde definitivt se potential! Med hjälp av en slipmaskin och lite färg. Steg ett var att fråga campingägaren om lov om jag fick ta med Rulle hem. Det fick jag men han tyckte nog att jag var lite konstig. Steg två var att övertyga min pojkvän om att låta Rulle åka med oss hem i hans bil, även detta lyckades och sedan var vi äntligen på väg!  Väl hemma visade det sig att Rulle var lite skabbigare än jag först trott men min far som är expert på att fixa saker tog sig an Rulle och resultatet blev verkligen super! Nu bor Rulle hemma hos mig och utgör en viktig del av min skrivarhörna. Förutom Rulle består min skrivarhörna av en mysfåtölj!

För mig är det viktigt att ha en egen plats där jag kan skriva och skapa i lugn och ro. Det är som om jag går in i en speciell sinnesstämning när jag sitter där. Oftast sätter jag på datorn och medan den startar igång går jag ut i köket och gör en kopp te. Det har blivit något av en ritual. När både teet är färdigt och ett vitt, nytt dokument är framplockat i datorn är det bara att sätta igång att skriva.

Nimis

Jag har besökt Nimis två gånger i mitt liv. Första gången var jag 11 år och andra gången var nu i helgen, 17 år senare…
Det är inte helt riskfritt att besöka platser man besökt som barn och blivit väldigt imponerad av när man blivit vuxen. Risken är att man som vuxen inte alls finner platsen lika imponerande och därmed förstöra de barndomsminnen man hade därifrån. Med detta i åtanke funderade jag på om det var värt att ta risken att försötra mina barndomsminnen från Nimis med ett vuxenbesök. Svaret blev ja. Så i söndags bar det av och med livet som insats (det är verkligen inte helt enkelt att ta sig ner till Nimis) kom jag dit. Jag måste säga att dessa träskulpturer av mestadels drivved fortfarande imponerade på mig! Det är ett häftigt ställe att besöka, dess otillgänglighet, konstverkets sårbarhet och naturen, stenarna, havet och de sluttande kullarna.

Det finns inga skyltar som visar vägen till Nimis, istället får man följa stora N, sprayade på träden.

En bit av vägen ner till Nimis

Men vad är då Nimis?
Nimis är ett konstverk som går att finna på Kullaberg i Höganäs kommun som ligger i nordvästra Skåne.
Nimis är byggt av konstnären Lars Vilks och det är ett konstverk som han fortfarande arbetar med. Uppförane av Nimis började 1980 och pågår fortfarande. När jag var där i söndags kom Lars Vilks gående med några grenar/bräder som han spikade fast. Nimis ligger i ett naturreservat och det är ganska svårt att ta sig dit, han saknar även byggtillstånd för konstverket vilket har lett till ett antal juridiska processer kring konstverket. Dessa juridiska processer är enligt Vilks också en del av konstverket.
Lars Vilks har utropat området som Nimis står på som en självständig stat, Ladonien. För vidare information sök på google eller wikipedia (där jag har hämtat delar av ovanstående information)

Oavsett vad man anse om Vilks och att han har byggt ett konstverk utan bygglov i ett naturreservat så måste jag beundra det faktum att han så ihärdigt har arbetat med detta projekt sedan 1980. Att han inte ger upp utan att han fortfarande kommer dit och fixar och donar. På Vilks hemsida www.vilks.net kan man läsa följande: Vilks har sedan 1980 besökt platsen över 5000 gånger och han har använt ca 160 000 spik för att bygga och reparera Nimis. Ca 30 000 människor besöker årligen verken.

Lite fler bilder från mitt besök på Nimis:

Fånga hösten

För den är flyktig, man vet aldrig hur många vackra höstdagar det kommer att bjudas på. Jag får en känsla av att många människor helt enkelt missar höstens fantastiska skiftningar eftersom de helt enkelt glömmer bort att stanna upp och ta in den. Tar sig tid att se färgerna, lägga märke till kastanjerna på marken, höra hur löven knastrar under skorna.

Jag valde att fånga delar av hösten med hjälp av min kamera. En av stadens parker blev mitt främsta mål. På många sätt har jag lättare att ta vara på och se detaljer med hjälp av kamerans lins. Jag stannar upp tar mig tid, lyssnar och ser mig omkring på ett helt annat sätt när jag har med min kamera än när jag är utan den.

Jag kombinerade min fotopromenad med ett besök på biblioteket. Jag lånade boken “King, en gatuberättelse” skriven av John Berger. Under ett dygn får läsaren följa hunden King som bor i ett slumområde någonstans i Frankrike. Historien berättas ur Kings perspektiv, hans iaktagelser och tankar kring människorna och händelse i hans liv. Jag skulle beskriva boken som skarp, avskalad och osentimental. Väl värd att läsa.

4 veckor till avresa

Tiden springer iväg…nu är det helt plötsligt bara 4 veckor kvar tills jag åker till Indonesien. Men låt mig ta det från början. Jag har fått möjlighet att åka till Indonesien. Under en månadstid ska jag vara borta och upptäcka denna för mig helt nya plats. När jag fick veta att jag skulle få åka dit var det inte mycket jag visste om detta land. Det var främst 3 saker jag förknippade med Indonesien – öar, Bali och Suharto.

Men nu har jag börjat läsa på, jag har varit på biblioteket och lånat Lonley Planets reseguide till Indonesien. Ett måste för varje resenär! Under många av mina resor, både i Europa och Östafrika har Lonley Planet varit oumbärlig. Så nu har jag börjat studera denna främmande plats!

Jag kan inte vara trogen…

…en bok i taget…

Jag är en sådan person som alltid har flera böcker på gång samtidigt. Hur många beror lite på… För närvarande läser jag 4 böcker och lyssnar på 2 ljudböcker. Men hur kommer det sig då att jag helt enkelt inte fokuserar på en bok i taget? Kan ska är jag för ombytlig och behöver variation? Jag har funderat på detta och kommit fram till följande. Jag har ingen TV och använder nog böcker som andra ser på TV. Tittar man på TV följer man kanske en dramaserie en spännande serie och så ser man några intressanta dokumentärerdå och då. Låt mig ge ett exempel utifrån de jag läser/lyssnar på just nu. Jag behöver alltid fylla på mitt behov av deckare så just nu läser jag Godmorgon midnatt av Reginald Hill. Den andra skönlitterära bok jag läser är mer åt dramahållet, den heter Blond skriven av Joyce Carol Oates. Boken känns som en modern klassiker. Den är riktigt bra, både historien och språket. Men samtidigt är det en mastodont bok på över 800 sidor. Jag läser intensivt ett par 100 sidor sen tröttnar jag på den och lägger undan den tills andan faller på igen. Jag läser även två faktaböcker, dels Skriv på av Elisabeth George och Chockdoktrinen av Naomi Klein. De två ljudböcker jag lyssnar på är Djävulens fjäder av Minette Walters och Att välja glädje av Kaj Pollack. Dessa böcker ger mig sammantaget en bra blandning!