Ski Lodge =paradiset i Sälen

Jag har haft min bästa dag i Sälen hittills och det säger inte lite med tanke på att alla dagar har varit riktigt bra!

Förmiddagen bjöd på en klarbå himmel och strålande sol! Tyvärr sov vi då. Men det var helt ok väder när vi kom iväg till Lindvallen.
Idag har jag mest åkt i lätta backar, glidit ner och tränat på att åka snyggt. Att fatta tekniken är en sak, men att det dessutom ska se snyggt ut är en helt annan femma. Ibland liknar jag mest Stig-Helmer, så träning behövs för min del…

Sen hände det mest fantastiska, vi upptäckte Ski Lodge! I deras brochyr står det att läsa: “På Ski Lodge Lindvallen är fjällen som de alltid borde vara och det är lätt att känna sig hemma”. Dessa citat stämmer verkligen! Ski Lodge är ett hotell / restaurang / café  & after ski – ställe. Innemiljön har tagit inspiration både från den svenska fjällvärlden och den amerikanska lodge-traditionen och resultatet är strålande!  

Mys vid brasan - Ski Lodge

Mys vid brasan - Ski Lodge

 

Bokhörna - Ski Lodge

Bokhörna - Ski Lodge

"Min" fåtöjli i förgrunden, här intogs latte, njöts det av lugnet samt lästes bok

"Min" fåtöjli i förgrunden, här intogs latte, njöts det av lugnet samt lästes bok

Bild på dagens latte, min vana trogen...

Bild på dagens latte, min vana trogen...

Baren - Ski Lodge

Baren - Ski Lodge

p1040983

Ski Lodge

Ski Lodge

Lindvallen

Idag har jag vidgat mina skidåkarvyer och lämnat Tandådalen/Hundfjället till förmån för Lindvallen! Solen lyste med sin frånvaro, däremot var vinden frisk. Lite för frisk för min smak. Det har varit en bra skiddag!

Först en koll på pistkartan

Först en koll på pistkartan

  Gustavbacken är backen med den stora snöbubben på toppen, Lindvallens varumärke. I stolliften upp märkte vi hur mycket det blåste. Inte bra. Det var inte roligt att komma upp på toppen, det bara blåste och sikten var riktigt kass. Gustavbacken var dessutom lite brantare än jag hade räknat med…vinden gjorde det svårare. Det blev en utmaning men jag var riktigt grym! Tyvärr syns inte snögubben på toppen av backen. 

Gustavbacken, efter att jag kom ner levande...

Gustavbacken, efter att jag kom ner levande...

Efter Gustavbacken var det dags för en backe mer i min stil, Snögubbeborg! Backe med lagom lutning och snögubbar som berättar historier om man stannar till. Roligt för alla med barnasinnet kvar!
Snögubbe på toa

Snögubbe på toa

Här odlas snögubbenäsor

Här odlas snögubbenäsor

 

Snögubbe med en av sina getter

Snögubbe med en av sina getter

 

Dagens fika bestod idag av latte och våffla i Våffelstugan!

p1040930

Latte & våffla med grädde och sylt, våffla med crème fraiche

Latte & våffla med grädde och sylt, våffla med crème fraiche

Vid brasan i Våffelstugan satt jag och mös med min latte och bok (har börjat läsa “den avklädda bruden”) medan min älsking fick möjlighet att åka lite själv, i snabbare tempo än jag kan erbjuda.

Brasa i Våffelstugan

Brasa i Våffelstugan

Dagens sista åk, på ett golv

eller i Barnens fjäll i Tandådalen som det officiella namnet är. Enligt tidningen Magasin Sälen är detta en av världens bästa barn – och nybörjarbackar.  Min älskling kallar den golvet då han inte tycker att backen  lutar det minsta… vet inte hur han åker…jag kom i alla fall ner

Barnens fjäll

Barnens fjäll

Från Barnens fjäll har man utsikt över Tandådalens centrum samt hundfjället och toppstugan. Konstigt med tanke på att det är helt platt…

Tpoostugan & Väggen

Toppstugan & Väggen

 

Till vänster om toppstugan syns Väggen, en svart backe som är en av Svergies brantaste preparerade backar. Den lutar 45 grader. Inget för mig alltså. Jag tar mig ner till höger om toppstugan, i Familjebacken som är grön och väldigt behaglig : )

Tystnad

Det första som slår mig är tystnaden. Jag hör den, det var länge sedan sist. Det är som om snön dämpar alla ljud. Att jag har pannband och hjälm gör nog sitt också. I vilket fall är det skönt.

Premiäråken gick bra, över förväntan. Kroppen minns hur den ska bete sig och jag åker riktigt bra, för att vara nybörjare. Sen blev det det dags för en latte framför brasan i toppstugan Lyktan. Mys!

Lyktan

Lyktan

p1040761

Lyx!

Lyx!

p1040757

Dagens färg – vit…

…mjölkvit himmel, smutsvit snö på vägen, vita snöflingor mot vindrutan och vit, vit, vit i skogen.

p1040707

Kasst väglag och snöigt väder gör att vi har kört igenomsnitt 60 km/h hela dagen så det har varit en lååång dag i bilen.

Dagens tre höjdpunkter:

1) Fika i Åmål på Café Rio och besök i bokhandeln Ugglan

p1040689

p1040684

2) Mat i Malung

p1040715

3) Lyssnat klart på ljudboken Box 21 skriven av Roslund & Hellström, uppläst av Shanti Rooney. Obehaglig, viktig och klart värd att lyssna på.

Nu är vi ÄNTLIGEN framme i Sälen! Inte en minut för tidigt.

Roadtrip!

Så har vi då klarat av första sträckan av vår resa och har slått läger för natten! Tåg, buss och flyg i alla ära men det är något visst med att åka på roadtrip, friheten att kunna lägga upp sin resa lite som man vill, stanna när man känner för det!
Det absoult lättaste är ju om man själv och resesällskapet har samma mål med resan. Där går våra åsikter lite isär. Jag ser resan som en del av målet medan min andra hälft gärna vill komma fram så fort som möjligt. Men vi kompromissar!
Jag hade tur när vi nådde Halmstad gick min älskling med på att pausa, ta en snabb fika. Med betoning på snabb. Vi sitter på cafédelen på en Statoil-mack.  Jag med min latte och chokladmuffin, han med sin energidryck och chokladkaka. Efter att ha suttit ner i max 5 minuter känner min älskling att tiden rinner i väg. Vi ligger efter hans mentala tidsplan för dagen och kommer att bli sena. Inte nog med att vi blir sena till dagens mål, vi måste även, nu på studs, revidera morgondagens planer eftersom vi kommer bli sena även då. Det känner han på sig med tanke på den långa paus på hela 10 minuter vi nu unnat oss….
 
p1040647
 
 Några kilometer efter fikapausen händer det som inte får hända. Vi fastnar i en bilkö. Det står helt stilla, nu är den mentala tidsplanen definitivt rubbad. En bilolycka har inträffat några hundra meter framför oss och bara någon minut senare kommer alla bilarna med blåljus, polis, ambulans och brandbil.
Vi står stilla i 2 timmar. Plötsligt hittar vi fokus igen, det som är viktigt. Vår tid tillsammans. Att vi har varandra.
Den stillaståendetiden använder jag till att börja skriva på veckansskrivuppgift (en berättelse för barn) och sen kollar vi på gamla semesterbilder! Hurra för den bärbara datorn!  
På väg:

p1040651

p1040661