Kunde inte låta bli…

Jag var i mataffären för att handla lite mjölk, det vanliga. Vid kassan står en korg med reavaror, närmare bestämt böcker… Prislappen visar att de kostar fem kronor styck. Utan att vet något om dessa böcker köper jag två. För fem kronor styck kan jag inte låta dem ligga där, gillar jag dem inte måste det finnas någon jag känner som vill ha dem!

Jag kom hem med två böcker av författarna Stella Cameron och Jodi Thomas som jag inte ens visste existerade…

Senast överförda1

 

Jag började på Rosornas hemlighet idag. En väldigt lättläst bok. Historien utspelar sig i staden Clifton Creek i Texas där en kommitté av olika samhällsmedborgare ska bestäma ödet stadens grundares hus som sedan länge är obebott och som står och förfaller. Ett uppdrag som bli lättare sagt än gjort. Hittills känns det som en typsik strandbok, men trots det är den lite charmig.

 

Jag får nog erkänna att idén om att jag inte ska inhandla fler böcker på ett tag har stupat. Sedan den icke hållbara tanke kom upp har jag köpt My sister my love samt dessa två…

80 grader från Varmvattnet

Knappt har jag börjat läsa 80 grader från Varmvattnet förrän sista sidan är utläst. Det är en bok som engagerar mig på många plan.

I centrum för historien står den svenska läkaren Ellen Elg kring hennes byggs det upp en berättelse med rötter i Sverige, Zambia och USA. Det är en historia om kvinnans rättigheter och om att göra det man tror är rätt, att följa sitt kall och vad det kan leda till. Precis som när det gäller Dödgrävarens dotter vill jag inte berätta för mycket om handlingen utan låta var och en som läser boken få upptäcka den själv.

Jag upplever boken som tankvärd och en av de starkaste känslorna som lever sig kvar när boken är utläst är de komplexa människoporträtten som skildras. Hur ingen människa är helt ond eller helt god skildras väl.  Historien är även komplex genom att den utspelar sig på flera plan i människornas liv. Som läsare får man en inblick i både de viktigaste karaktärernas professionella och privata liv och hur dessa tidvis kollidera.

Berättarstilen är omväxlande, den största delen av boken är skriven i tredje person, men där finns även tidningsartiklar och en av karaktärerna återberättar sin livshistoria i jagform. Det är ett spännande mix som levandegör texten.

För mig känns detta som en viktig bok då den på ett nyskapande sätt tar sig an relevanta bekymmer som rör alla människor, oavsett vem man är eller var man bor.

Jag har en känsla av att det inte kommer att dröja länge tills jag läser den andra boken om Ellen Elg, Kvinnorna på 10e våningen.

 P1080344

 

Det finns dock en detaj som stör mig och det är att bilden på bokens framsida inte stämmer överens med det utseende som Ellen Elg har i boken. I boken beskrivs hennes hår som långt och blont men på framsidan ser det mer ut som kortare och mörkt. Lite petigt men ändå…

Dödgrävarens dotter av Oates

Joyce Carol Oates böcker är i en klass för sig. Jag vet ingen författare som kan mäta sig med henne, varken som historieberättare eller vad det gäller språket. Ju fler av hennes böcker som jag läser ju bättre framstår hon för mig. Dödgrävarens dotter är en av de bästa böcker jag läst. Jag kommer endast att skriva lite om dess handling då jag vill överlåta till läsaren själv att upptäcka Rebecca och hennes levnadsöde.

 

Dödgrävarens dotter heter Rebecca Schwart och är delvis baserad på Joyce Carol Oates farmor Blanche Morgenstern. Oates har även dedikerat boken till henne.

Genom boken på runt 600 sidor får läsaren följa Rebeccas liv, från det att hon föds i slutet av 1930-talet i New Yorks hamn till fram tills det att Rebecca är runt 60 år. Familjen Schwart kommer till USA för att undkomma nazisterna i Tyskland. Enda arbetet fadern kan få är som dödgrävare i den lilla stad där familjen slår sig ner. Det blir början på ett hårt liv för Rebecca och hennes familj. Familjen faller samman totalt och återhämtar sig aldrig, Rebecca slutar skolan och börjar arbeta. Hon möter en man som blir fader till hennes son. Inte heller denna relation blir lycklig. Tillsammans med sin son flyr hon från mannen.

Historien om Rebecca är gripande och genom hennes öde speglas kvinnans situation i stort, både hennes situation i arbets- och familjelivet. Det är en bok som jag inte tror någon kan läsas utan att beröras av. Den är skriven med mycket känsla och berättarglädje. Ännu en gång imponerar Oates med en fantastisk historia och ett välformulerat språk.

Hur mycket är sanning?

Så hur mycket av historien är då sann, i hur stor utsträckning är den baserad på Oates farmor? Det är en fråga som återkommer till mig underläsandets gång. En av orsakerna till frågan är att jag inte får ihop det med årtalen. Rebecca är född 1936 vilket gör det omöjligt för henne att vara Oates farmor då Oates själv föddes 1938.  Enligt en artikel från Expressen kultur, uppmärksammas detta med som konstaterar att ”detta är alltså inte en berättelse om Oates egen farmor, född någon gång på 1800-talet. Det som förenar farmodern med Rebecca Schwart är att även hon tillhörde en judisk immigrantfamilj som dolde sin härkomst och bytte namn vid ankomsten till USA. Dödgrävarens dotter är en roman om den livslånga saknaden av en identitet, om att leva under falskt namn och med ett påhittat förflutet, likt en evig skådespelare på livets vädjobana”.

500kr

När jag städade mina lådor hittade jag en trevlig överraskning, en 500-lapp som jag lagt undan och sedan glömt bort.

Istället för att beställa på nätet (som jag oftast gör) bestämde jag mig för att unna mig själv lyxen att gå in i en bokhandel och köpa en bok som jag slipper vänta på utan får ta med mig hem direkt!

Med tanke på hur tagen jag blev av  Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter var det inte en stor överrakning att jag kom ut ur bokaffären med My sister, my love av samma författare.

Sommarpratare 2009

Så var årets sommarpratande slut och jag kan konstatera att jag aldrig tidigare har lyssnat på så många sommarpratare som jag har gjort i sommar! Det har varit en riktigt skattkista av levnadsöden och tankar. En av orsakerna till att jag lyssnat på så många är att programmet går att ladda ner och lyssna på när det passar, i bilen, i Mp3:n.

Jag har lyssnat på:

Laleh Pourkarim –  min favorit sångerska. Men hon är så mycket mer än så. Hon är en riktig ordkonstnär. I sitt sommarprogram pratar hon om vikten av att på olika sätt störa tystnaden, disturb the silence. Jag gillar hennes personliga, eftertänksamma berättarstil. Den röda tråden är stark genom hela programmet.

Sara Paborn – om skrivande och sin bok Släktfeber, som jag kanske är intresserad av att läsa. Medan jag lyssnade fann jag det intressant men nu i efterhand kommer jag inte ihåg mycket av det.

Alex Schulman – Jag visste inte mycket om honom innan jag lyssnade på hans sommarprogram. Bara att han var en bloggkille.  Han berättar om sitt liv det senaste året, ett omtumlande liv. Han skiljer sig från sin dåvarande fru, finner en ny kärlek, blir pappa och börjar bearbeta sin fars död genom att skriva. Ett skrivande som mynnade ut i boken “Skynda att älska”.

Nour El-Refai – En riktigt tuff tjej, en förebild för tjejer.  För mig var hon tjejen från melodifestivlen. Jag tyckte inte att hon var så bra där, men funderade inte mer på det. Inte kunde jag ana hur illa media behandlade henne.  När jag hör Nour berättar om detta skäms jag över vuxnas beteende och jag förstår att vi vuxna har små möjligheter att förhindra barn att mobba och behandla varandra illa när det är precis det som vuxna gör. Ofta. Nour berättar både om sin barndom, sina  mål som ska uppfyllas inom 10 år och om tiden kring melodifestivalen. Inspirerande och oroande. När jag lyssnar på Nour tänker jag, hur ska vuxenvärlden kunna lära barn att inte mobba varandra när det är en sådan inarbetad del av vuxnas liv, bl a med tanke på medias arbetssätt.

Anders Wall – Berättar om hur han, bondsonen, blev en av toppgubbarna i det svenska näringslivet. Inte speciellt upplyftande. En tanke som far genom huvudet medan jag lyssnar på honom är “undra om han fått samma chanser i livet om han varit kvinna?”.

Morgan Alling – en av tippenkillarna, han som var med i Let’s dance. Mer visste jag inte. Det som gör mest intryck på mig är när han berättar om sin barndom. En tuff barndom med fosterhem, och svek från vuxenvärden.

Linda Olsson – Det var inte länge sedan jag läste “Jag vill sjunga dig milda sånger”. Jag blev inte så överväldigad av boken. Men den var bra, lagom. Lagom är även hennes sommarprogram. Det var underhållande då jag lyssnade men lämnade inga bestående avtryck.

Petra Mede – gör mig bara så glad! Berättar om sitt liv före och under melodifestivalen.

Ann Heberlein – Självutlämnande, ärligt och angeläget – tre ord som för mig beskriver Ann Heberleins sommarprogram.

Ann Heberlein är författare till ”Jag vill inte dö, jag vill inte bara leva” & Det var inte mitt fel!: om konsten att ta ansvar.

Hennes sommarprogram fångar mig, det hon säger är viktigt. Hon är modig som släpper in mig och alla andra och låter oss få ta del av hennes tankar och hennes ångest. Hon som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och som delar med sig.

Jag tycker om det faktum att hon tala till ”Anna”. Anna får stå för alla unga tjejer och killar som mår dåligt. Till dessa har hon tillägnat sitt program.

”Genom att skriva övertygade jag mig om att leva.” & ”En människa har många lager, dolda dörrar”. Vikten av att aldrig låta sig själv eller någon annan reducera en till ett sjukdomstillstånd. Från hennes sommarprogram.

Jag är övertygad om att många människor känner sig mindre ensamma efter att ha tagit del av hennes ord. Talandes i sommarprogrammet eller hennes bok.

Katerina Janouch – Jag blir inspirerad att läsa hennes böcker. Speciellt de hon tar upp i programmet, Bedragen, Anhörig och Dotter önskas. Hon har en bra berättarröst. 

Jag lyssnade inte klart på:

Per Olov Enquist, Bodil Malmsten. Jag vet inte varför, kanske tyckte jag helt enkelt inte om dem eller så var tidpunkten eller min stämning inte den rätta. Inte heller Elizabeth Gummesson kunde hålla mitt intresse uppe. Hon pratade bland annat om att  när man släpper kontrollen – då tar livet vid. Hennes program föll mig inte riktigt i smaken. På något sätt känns det som att hon ”lärt sig allt” och nu ska hon dela med sig. Men på ett lite överlägset sätt. Inte bra.

The Savage Garden

Ett snabbesök på biblioteket resulterade i tre lånade ljudböcker.

Jag har börjat lyssna på The Savage Garden av den brittiske förfataren Mark Mills.

P1080342 

Nedan finns lite information om boken, hämtad från http://www.fantasticfiction.co.uk/m/mark-mills/savage-garden.htm

A beautiful Tuscan villa, a mysterious garden, two hidden murders – one from the 16th century, one from the twentieth – and a family driven by dark secrets, combine in this evocative, intriguing mystery set in post-War Italy. In 1958, Adam Strickland, a young Cambridge scholar, travels to the Villa Docci in Tuscany to study a sixteenth-century garden. Designed and laid out by a grieving husband to the memory of his dead wife, it is a mysterious world of statues, grottoes, meandering rills and classical inscriptions. But tragedy has hit the Docci family more recently. The German occupation during World War 2 had a devastating impact on them, and the tensions between collaborators and partisans were played out within their own tight circle. Adam is fascinated by the Doccis and increasingly aware that there are dangerous secrets hidden within the family domain. The garden itself starts to exercise a powerful influence over his imagination, its iconography seeming to point to some deeper, darker truth than was first apparent. And what really lay behind a killing at the villa towards the end of the war? Past and present, love and intrigue, intertwine in an evocative mystery which vividly captures the experience of an innocent abroad in the uncertain world of post-War Italy.

Cykeltur till bokmecka

 

Efter att allt för länge ha varit utan cykel har jag åter en fungerande sådan. Med pakethållaren fylld med böcker som skulle lämnas tillbaka styrde jag cykeln mot biblioteket. Jag lämnade tillbaka de redan lästa och tog en snabbtur bland hyllorna. Letade egentligen inte efter något speciellt men fann ändå två böcker som får följa med hem:

Vila på gröna ängar– den tredje och avslutande delen i Anne B Ragdes serie om familjen Neshov. De andra två heter Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna.

God dag kampsyster, kvinnorna i extremhögern – en reportagebok som handlar om just det som titeln antyder.

Gå vidare

Några tankar kring Gå vidare en typisk chic lit författad av Anna Maxted.

Egentligen finner jag själva handlingen i Gå vidare ganska platt. Huvudpersonen Helen har ett rörigt och icke tillfredsställande liv. Hon trivs inte med sitt jobb, har problem med kärleken och inte heller relationen till familj eller vänner är okomplicerad. Så boken har alla de vanliga chic lit -ingredienserna. Trots det funkar inte handlingen det är som att den inte lossnar. Att boken tog den engelska publiken med storm har jag lite svårt att förstå. Det konstiga är att jag ändå blir fast i boken, jag gillar Helen och tycker om att få följa hennes liv. Boken är humoristisk och har sina poänger. Det är en semesterbok som passar att läsa när man inte vill anstränga sig.

Ett måste!

 

50 sidor av 80 grader från Varmvattnet har jag läst och det är inga dåliga sidor. Min magkänsla säger att detta är en bok som kommer att infira alla mina förväntningar. Inte nog med det, författarinnan Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg behandlar kvinnoförtrycket i världen ur olika aspekter. På ett engagernade och spännande sätt. Jag hoppas att det leder till att böckerna läses av en bred publik som får upp ögonen för världens orättvisor, hur de slår på individ och samhällsnivå. Och inte minst, hur allt faktiskt hänger samman på ett eller annat sätt.

I bokens centrum står Ellen Elg, läkare med uppdrag i Zambia. I bokens början är hon på väg från Sverige till Zambia på tt nytt uppdrag. Men det är inte bara Ellen läsaren får möta utan även Beauty som förutom sitt arbete på ett tegelbruk är byns barnmorska ett yrke hon ärvt från sin mor.

Efter endast 50 lästa sidor är jag fast, mina egna bilder, känslor och dofter från min tid i Östafrika blandas med och berika historien. Många tankar som jag funderat över och diskuterat med andra kommer upp i boken. Men även mina starka känslor av maktlöshet gör sig påminda. Att det i många situationer behövs så lite för att kunna förbättra en situation och att det finns resurser i världen att utjämna orättvisormed.  Men att ovilja och politisk prestige många gånger står ivägen. Men också mina känslor av att höra hemma, människornas värme och vilja att hjälpa väcks till liv.

“Som alltid är det de mest utsatta som drabbas, och de flesta av dem är kvinnor. Och som vanligt är det de som styr världen, med ekonomisk eller ideologisk makt, som står för hoten. Av dem är de flesta män.” – Så sant som det är sagt! Detta och annat går att läsa om på Karin Alfredssons hemsida. En hemsida som jag verklgien kan rekomendera!