Föränderlig författarinna

Helena von Zweigbergk skriver både relationsromaner och kriminalromaner.

Jag började med att läsa Tusen skrävor tillit och Ur vulkanens mun som båda är relationsromaner. Ur vulkanens mun är en bok som jag tror passar att bokcirkla kring. Mycket att diskutera.  Det dröjde ganska länge innan jag kom till skott och lyssnade på Zweigbergks första kriminalroman Det Gud inte såg som ljudbok. Jag var inte odelat posivit. Men så här i efterhand kan jag säga att den har växt. En ovanlig huvudperson som i sin tur skapar en annorlunda berättelse.

 

Det känns inte som att det är samma författarskap bakom både relationsromanerna och kriminalromanerna. Zweigbergk omskapar sitt författarskap då hon byter genre.  Facinerande. Får se om denna åsikt kvarstår efter att jag lyssnat på Kärleken skär djupa sår, del 2 om fängelseprästen Ingrid samt Sånt man bara säger som är hennes senaste relationsroman.

 

Bokcirkel på nätet!

För ett bra tag sedan höll jag i en bokcirkel och det var väldigt givande! Böckerna vi läste höjdes och fick nya dimensioner genom samtalen vi förde. I brist på tid och medlemmar som droppade av rann bokcirkeln ut i sanden. Nu har jag  hittat 2 nya bokcirklar, en i verkliga livet och en på internet!

Den via nätet har jag funnit på  http://bokcirkelforalla.wordpress.com/ . Konceptet är enkelt, varje månad finns det 3 böcker att nätbokcirkla kring. Man väljer själv om vill läsa och diskutera alla 3 eller någon av dem. Dessutom är det en trevlig blogg med lästips och funderingar kring böcker.

Minnets Labyrint

Min bana som läsare av deckare började med Elisabeth Georges böcker om poliserna Thomas Lynley och Barbara Harves. George skriver tegelstenar där inte bara brottet utan miljöer och gestaltningen av persongalleriet är i centrum. Runt 15-20 böcker har det blivit om poliserna vid Scotland Yard.

Efter ett besök hos min mormor och morfar blev jag glad ägare till Georges 11e roman, Minnets Labyrint

Intervju med Camilla Läckberg

Eftersom jag lyssnar på Fyrvaktaren av Camilla Läckberg blev jag intresserad av författaren bakom boken. Jag har tidigare inte läst så mycket om henne som person utan endast hennes böcker. På Läckbergs hemsida finns en intervju från 2009 där Camilla Läckberg intervjuas av  Alex Schulman. Det känns som en välregisserad intervju där vissa, på förhand väl valda ämnen diskuteras.  Främst pratar de om Läckbergs författarskap, den framgång böckerna givit henne samt hur den har förändrat hennes liv. Intressant att se.

Intervju med Åsa Larsson

Titt som tätt kikar jag in på författarinnan Kajsa Ingemarssons blogg Alla dessa sidor där fann jag länkar till en intervju med Kajsas vän och författarkollega Åsa Larsson som var väl värd att se.

Det är den första intervjun jag ser med Åsa Larsson och jag fick en riktigt bra känsla, hon verkar vara en genuin människa. Det är roligt när känslan man får av böckerna stämmer överens med den man får av dess författare.  Nu ser jag än mer fram emot att läsa hennes senaste bok Tills din vrede upphör.

Fyrvaktaren

Efter nästan 3 månaders bibliotekskö blev det äntligen min tur att låna hem Camilla Läckbergs senaste bok Fyrvaktaren, som ljudbok!

Fyrvaktaren är den sjunde  deckaren av Läckberg (+en kortroman). Även denna kretsar kring livet  i Fjällbacka och med författarinnan  Erika Falk och polisen Patrik Hedström i huvudrollerna. Jag har läst/lyssnat på alla och hittills tycker jag att Läckberg lyckats bäst med Isprinsessan och Tyskungen.

Jag är ännu så länge inte överförtjust i Fyrvaktaren. Boken känns relativt lik de andra i serien då de alla bygger på samma koncept. Tre delar flätas samman till en historia: 1) Erika och Patriks privatliv 2) en mordutredning  3) en hemlighet från det  förflutna som påverkar nuet.

Jag hade önskat att förändringen hade varit större. Samtidigt är det kanske just känslan av att “man vet vad man får” som lockar så många läsare.  

Jag tror att en av orsakerna till att  boken ännu inte är en favorit är att jag sett filmatiseringarna av de tidigare böckerna och känner att de inte alls speglar min föreställningsvärld av handling och persongalleri. Patrik Hedberg är en synnerligen grå person och Erika Falck har en väldigt undanskymd roll. Nu när jag läser Fyrvaktaren så ligger bilderna av filmatiseringarna kvar i bakhuvudet och stör.

En av anledningarna till att jag väljer att lyssna på Fyrvaktaren trots att den inte faller mig helt i smaken är att jag vill veta hur de ska gå för Patrik och Erika och deras när och kära. Speciellt Erikas syster Anna.  Dessutom ska denna bok innehålla ett visst mått av övernaturlighet vilket känns nytt och intressant!

Efter alla år av saknad

Det har inte blivit så mycket läst under de senaste dagarna. Skidåkning och andra utomhusaktiviteter har tagit den mesta av min energi vilket har lett till att ljudbokskonceptet har passat väl. Så nu är även Efter alla år av saknad av Peter Robinson utlyssnad och mina tankar kring den kvarstår i det stora hela. 

Även om historien blir något bättre mot slutet, tempot ökar, så räcker det inte riktigt. Av de böcker jag lyssnat på av Peter Robinson så är detta den sämsta. Det har flera orsaker. Dels är berättelsen alldeles för långsam för min smak men det är inte bara det, den är inte tillräckligt intressant. Just denna ljudbok läses av Anita Ekström och det funkar inte för mig. Jag tycker inte att hennes röst passar till berättelsen.

Fördelen med boken är att den ger några bitar till  Alan Banks personliga histoira. Det är ett plus då jag har planer på att fortsätta följa Alan Banks och de andra poliserna i de böcker som följer.

Mitt liv som pingvin

Minus 17 grader och snöstorm utanför fönstret. I detta högst passande värder har jag lyssnat klart på judboksversionen av Mitt liv som pingvin eller om oarternas uppkomst.

Jag gillar Mazettis böcker och även inläsningen av Mitt liv som pingvin faller mig i smaken. Mazetti skriver med en självklar värme för sina karaktärer och det smittar av sig till mig som lyssnare. Det är ingen komplicerad eller speciellt djup historia men det behövs inte. Historien är tankeväckande och smårolig.

Det är främst två aspekter (helt motsägelsefulla) av historien som stannar kvar hos mig då den är utlyssnad.Den första är tanken att mycket i livet inte är vad det ser ut att vara vid första anblicken. Att människor beter sig som de gör har ofta en självklar förklaring, bara man vet om den… annars kan beteendet te sig högst märkligt. På ytan handlar berättelsen om en resa till Antarktis men i själva verket är det den inre resan som dess passagerare gör som är det mest centrala. Den andra aspekten handlar om det faktum att lysnaren tas med på en kryssning till Antarktis via Falklandsöarna, Sydgeorgien och får insikt i hur det fungerar att vara passagerare på en kryssning till dessa kalla breddgrader.  

Bäst tycker jag om karatären Alba, en äldre kvinna som levt sitt liv likt en Albatross, ständigt på resandet fot. Bara hennes levnadsöde hade varit värt att utforska i en egen bok.  Albas syfte med resan är att utforska människans likheter med djur. Under resans gång betraktar hon sina medpassagerare och kan likna deras beteende vid olika djurarter. Sina tankar samlar hon i en anteckningsbok hon kallar “Om oarternas uppkomst”.

Ljudboken är relativt kort och ryms på 6 cd-skivor. Vid några tillfällen hade jag önskat att händelser och gestaltningen av personer hade utvecklats ytterligare men i övrigt är det en mysig berättelse som lämpar sig väl som ljudbok.

P1110737

Om konsten att ta ansvar

Första dagen i Sälen och en ny bok har påbörjats, Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar av Ann Heberlein.

 Den här boken handlar om att alla människor har makt, över sitt eget liv, sina egna val och handlingar. Därför har hon också ansvar.

Efter att ha läst inledningen samt första kapitlet  får jag en känsla av att dess syfte är att få läsaren att reflektera kring sitt eget beteende när det gäller att ta ansvar för sina handlingar. Hur ens val i förlängningen påverkar människor runt omkring. Vikten av bemötande då ens handlingar inte existerar i ett tomrum utan kommer att påverka omgivningen till det bättre eller det sämre.

Under läsandets gång går mina tankar till Statusstressav Alain de Botton och även Boktjuven. Trots att dessa tre böcker är väldigt olika har de till viss del samma kärna, svårigheterna med att vara människa. En människa som i realiteten gör de uppoffringar som krävs för att man ska kunna vara den människa man vill vara.   

Detta är den första bok jag läser av Ann Heberlein och jag tilltalas av hennes raka språk och hennes självklara sätt att enkelt presentera sina åsikter och resonemang. Jag ser fram emot fortsatt läsning!