Jag lyssnar på Frukta inte

 Mitt första möte med Anne Holts författarskap skedde med boken Presidentens val.  När jag läst ut den insåg jag att boken ingick i en serie där alla böcker har kriminologen Inger Johanne Vik och hennes man kriminalkommissarien Yngvar Stubø i huvudrollerna.

Eftersom jag ändå inte följt böckernas ordning så har jag nu börjat lyssna på den fjärde boken i serien, Frukta inte.

Då bakssidetexter har en tendens att avslöja för mycket av handlingen i ett försök att attrahera läsare har jag valt att denna gång inte läsa om bokens innehåll. Det kommer ju ändå visa sig under historiens gång.

Berättelsen börjar starkt med en traumatisk upplevelse för Inger Johanne och hennes familj, vidare får vi följa familjens inte helt okomplicerade julfirande innan döden ger sig till känna genom ett telefonsamtal om en biskop som hittas död på självaste julafton.

Jag har en känsla av att denna bok, precis som Presidentens val, kommer bjuda på många  sidospår och histoiren som förhoppningsvis knyts ihop till en sammanhängande historia. En historia som är både spännande, socialt engagerande och samhällskritisk. Det är en hel del att leva upp till, men jag har en bra känsla.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tankar kring Den stulna romanen

Jag hade en förhoppning om att jag skulle tycka om Den stulna romanen, det var flera saker som pekade i den riktningen; underbar titeln och omslag samt det faktum att historien utspelar sig i Kairo med starka kvinnor som huvudpersoner. Men helt säker kan man ju inte vara förrän boken faktiskt är läst. Denna gång hade jag turen att träffa på en bok som verkligen föll mig i smaken! Vad titlen och omslaget utlovade höll historien med råge.

Den senaste tiden har jag läst många böcker vars historia jag har fastnat för, men det var ett tag sedan som språket i en bok grep tag  i mig och ruskade om mig. Det gör El-Saadawis språk, hon berättar med en krass inlevelse där varje ord kommer till sin rätt. Genom hennes språk blir karaktärerna levande, jag kommer förbi deras fasad och in i deras inre. Det är mänskliga karatärer hon målar upp. Ofta med en image utåt som rimmar illa med både derad dolda hadlingar och inre liv. Språket fungerar väl i sin översatta version till svenska men jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att läsa den på sitt originalspråk. Skulle jag uppleva rytmen, betydelsen eller stryrkan i språket annorlunda?

Historien bjuder på ett rikt persongalleri och fokus flyttas mellan de olika personligheterna.  Bodour och Zakariya är gifta och har dottern Madiiga tillsammans. Både är yrkesmässigt framgångsrika. Bodour som universitetslektor och litteraturkritiker och Zakariya som skribent med en daglig kolumn i en av de stora dagstidningarna. Men båda tyngs av sitt förflutnas hemligheter som med sin ständiga närvaro dikterar nuet. De har ingått ett resonemangsäktenskap som ingen av dem har ork eller mod att avsluta, där hat och fientlighet bubblar precis under ytan. Innan äktenskapet med Zakariya fick Bodour en dotter, Zina, som hon övergav efter födseln. Zina växer upp som gatubarn men kämpar sig genom livet och blir en berömd sångerska. Älskad av folket, hatad av makten som ser henne som ett hot. Trots sina olika förutsättningar  går Zina och Madiiga  i samma skola där de blir vänner, ovetandes om sitt systerskap. Zina står på alla sätt utanför samhället, som barn var hon inte accepterad samhället inkluderade henne inte. Som vuxen framångsrik kvinna väljer hon att stå kvar utanför, hon stannar på de fattiga och barnens sida och korsar både skriva och oskrivna relger.

Berättelsen utspelar sig i flera dimensioner, dels i karaktärernas verklighet, men även i gränslandet mellan dröm och verklighet samt i den roman som Bodur skriver på i hemlighet under sömnlösa nätter. Samhällskritiken och kritiken mot religionen finns med som ett av historiens naturliga element. Kritiken tar upp allt från barns utsatthet, kvinnans situation, regimens brutalitet mot oliktänkande, utanförskap, hur religionen används för att tillskansa sig det man vill ha för egen vinning skull samt vikten av blodsband eller släktskap med människor som är rika på både makt och pengar.  

Den stulna romenen är en bok som väcker tankar och jag kan tänka mig att den passar utmärkt att läsa och diskutera i en bokcirkel!

En thriller…

Det var några böcker sedan jag läste en riktigt spännande bok så nu börjar det bli dags. Genom en utlottning på Enbokcirkelföralla har jag blivit ägare till boken Häst häst tiger tiger av Anita Ahrens, vilket passar alldeles utmärkt!

Då boken väntar på att bli läst har jag endast en luddig uppfattning om dess historia. Men vad som främst fascinerar mig så här långt är vad som inspirerat Anita att skriva den. Anita träffade en familj vars dotter var sjuk och behövde en ny lever. I Sverige var väntetiden flera år. En väntan som dottern kanske inte skulle överleva. Men om familjen hade en större summa pengar att avvara, möjlighet att resa till Kina samt inte ställde några frågor om varifrån levern kom ifrån skulle problemet kunna lösas och dottern få en ny lever. Familjen valde att tacka nej och väntar fortfarande på en lever till sin dotter.

Att bygga en thriller kring ett moraliskt dilemma är en kombination som har potential att bli riktigt bra. Jag återkommer  med mina tankar kring den då boken är läst, eller åtminstone påbörjad!

Författaruppläsning med Hagman

För några dagar sedan var det vackert sommarväder. Så varmt och fint att det enda vettiga var att köpa med sig mat och äta i parken. Men istället för att sedan fortsätta kvällen utomhus på en uteservering var det andra planer som hägrade. En författaruppläsning med Per Hagman!

Innan författaruppläsningen tog sin början funderade jag kring ett par saker. Då det var så fint väder var jag lite oroad att folk skulle välja uteserveringar framför en författaruppläsning, men jag hade sån tur var hade jag fel. Jag funderade också på vilken/vilka delar av sin bok Vänner för livet som Per Hagman skulle välja att läsa. Det är inte helt lätt att välja något bra stycke. Delen man väljer att läsa ska fungera som en egen del, den ska väcka åhörarnas intresse utan att avslöja för mycket.

Det var en smått nervös och ödemjuk herr Hagman som intog scenen. Och jag förstår honom, att stå ensam på en scen med bara sin text och ett antal ögonpar som stirrar på en kan göra vem som helst nervös. Han sa några  meningar om boken och berättade sedan att han tänkt läsa ett stycke om Sophies barndom och sedan ett stycke från Eriks barndom. Avslutningsvis läste han även några sidor från Erik och Sophies vuxna liv. Det var fint. En bra kombination. Texten blir levande på ett alldeles speciellt sätt då den som författat den är personen som ger texten dess ton.

Efter uppläsningen fick jag min bok signerad, en alldeles förträfflig kväll.

Inspirationskällan: Nawal El-Saadawi

Ibland ger böcker mer än en läsvärd historia. Så vär det med  Den stulna romanen. Genom boken har jag upptäckt en ny författarinna, Nawal El- Saadawi som har blivit en inspirationskälla. I  Den stulna romanen gör hon upp med hyckleriet, korruptionen och dubbelmoralen som hon anser genomsyrar det egyptiska samhället.

Nawal är 80 år och hon har tagit väl vara på sin tid med tanke på allt hon har hunnit med: hon är läkaren och författaren som har skrivit romaner och fackböcker om bland annat könstympning, familjelagstiftning och hedersbegreppet.  Under de senaste 50 åren har hon kämpat mot könsstympning och religiöst förtryck.

Nawal började sitt arbetsliv som läkare och jobbade på hälsodepartementet  men hennes aktiva arbete för kvinnans rättigheter och sin politiska aktivism ledde till att hon fick sparken.

I september 1981,  blev Nawal och 1 563 andra obekväma medborgare gripna av Sadats regimoch satta i fängelse.  Nawal  fängslades för sina skriverier och hon frigavs först våren 1982 efter mordet på Sadat. Om sin tid i fängelset har Nawal skrivit i boken Memoirs from the women’s prison. 2005 ställde hon upp i presidentvalet mot president Mubarak.

Av de intervjuer och texter jag läst om henne får jag intrycket av en stark person som vågar kämpa för det hon tror på, även om det personliga priset blir högt. Hon har suttit fängslad, tvingats i exil och levt under dödshot från religiösa grupper. Läs mer om henne via länkarna nedan:

Källor:  

Intervju i Sveriges radio

Intervju i Fria tidningen

Information på Wikipedia

Intervju i Svenska Dagbladet

Information på macondo.nu

Följande böcker/noveller av Nawal El- Saadawi har översatts till svenska:

  • Den stulna romanen
  • Röst ur djupet
  • Imamens fall
  • Livets källa
  • Och tiden står stilla vid Nilen

Benny & Desirée – andra delen

Efter att ha lyssnat på Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva ville jag lyssna på något mysigt och trevligt. Så trots att det inte var många månader sedan jag lyssnade på Mitt liv som pingvin av Katarina Mazetti valde jag en bok av henne. Jag har lyssnat på Mazettis Familjegraven.

En miljon människor såg filmatiseringen av Grabben i graven bredvid. Hur många som läst boken vet jag inte. Jag har läst den två gånger. Första gången  i Svergie, ett tag efter att boken kommit ut. Andra gjorde den större intryck på mig, det var under en resa i Uganda . Jag hade fått feber och var riktigt sjuk så när mina reskamrater var ute på äventyr fick jag nöja mig med att ligga till sängs och läsa. Jag fick låna Grabben i graven bredvid och den var precis så lättläst att jag  kunde läsa den genom feberdimmorna. Det blev den starkaste läsupplevelsen under resan då den kändes så svensk och  trygg. Den representerade hemma, den plats jag helst av allt vill vara på just då.  

I Grabben i graven bredvid får vi följa relationen mellan bibliotikarien och stadstjejen Desirée som på en kyrkogård träffar sin raka motsats och självsfränd i bonden Benny. Grabben i graven bredvid slutar tvärt, utan att vi får veta hur det går för Benny, Desirée och deras relation. Det är där som Familjegraven tar vid. Jag kommer inte säga något om handlingen då jag inte vill avslöja något. Men boken är skriven i samma andra som Grabben i graven bredvid och det var väldigt roligt att återse karaktärerna och få veta hur allting blev. Tyckte du om Grabbn i graven bredvid ska du definitivt ge Familjgraven en chans.

Vänner för livet

Ganska fort blir jag varse att Vänner för livet av Per Hagman är en bok jag kommer att tycka om. En historia med både personligheter och miljöer som kommer att bygga bo och stanna kvar i mitt minne.  

Då boken tar sin början är huvudpersonerna, Sophie och Erik, ungdomar. De växer upp under väldigt olika förhållanden. Sophies pappa är en världsberömd jockey och hon tillbringar sin barndom på den engelska landsbygden bland stall och travbanor. Men föräldrarna är mer intresserade av annat än sitt barn. Eriks verklighet är långt från denna, han växer upp Västgötaslätten med raggaren Eddie Meduza och den franske gentlemannarånaren Albert Spaggiari som förebilder. Men inte heller hans föräldrar har fokus på honom, han hamnar  i skuggan av sina föräldrars skilsmässa. Ungdomskapitlena ger en bild av varifrån de kommer och vad som har format dem. Båda har på olika sätt blivit svikna av vuxenvärlden, något de bär med sig.

Läsaren får lära känna Erik och Sophie var och en för sig och det är inte förrän en bra bit in i boken, då båda är runt 30 år, som de möts. Via olika vägar genom livet hamnar de båda på Franska Rivieran där slumpen för dem samman och en trevande relation tar sin början. Men en gnagande känsla gör gällande att allt inte kommer att fortsätta lika vackert och problemfritt som deras vänskap har tagit sin början.

Jag läser Vänner för livet vid havet. Det passar bra. Föränderligheten i Eriks och Sophies  världar  har många likheter med havets ständiga ombytlighet. Jag tycker om det faktum att Hagman länge burit på ett frö till historien men att han inte förrän nu hade alla bitar och den livserfarenhet som krävdes för att skriva historien.

Begreppen självständighet och ensamhet går som en röd tråd genom berättelsen. Ensamheten är i bland självvald, som när Erik flyttar från Stockholm till Nice och Sophie  flyr England för en anonym tillvaro i Paris. Dessa beskrivningar fastnar jag speciellt för då det i mångt och mycket strider mot dagens ideal om att vara social och nåbar mest hela tiden. Hur Sophie och Erik väljer ensamheten framför att ingår i ett kollektiv med den trygghet som det ger. Erik och Sophie är på många sätt två kantstötta och vilsna individer. De accepterar inte de givna ramarna som samhället dikterat utan befinner sig ofta utanför dessa, i miljöer där de blir en del av den ljusskygga verksamhet som pågår. De väljer att gå sina egna vägar även om priset blir högt.

Miljöerna är en väsenlig del av boken. Jag  får stifta bekantskap med platser jag inte visste mycket om, så som överklassens galoppbanor i England, lyxrestauranger med även mindre glamorösa platser så som Paris och Nices undrevärld där droger och prostitution är självklara element. Då jag bott i både Nice och Paris (och ständigt längtar tillbaka) blir jag extra fäst vid beskrivningarna av dessa platser. Jag jämför dem med min egen bild av dem. Speciellt skildringen av Nice stannar kvar hos mig. Hur staden målas upp inför mina ögon och blandas med mina egna intryck av platser som glassbaren Fenocchio, ostronrestaurangen Café de Turin och Cours Saleya som på dagen är blomstermarknad och på kvällen förvandlas till en stor uteservering. Hagman blottar stadens olika lager och hur dessa i sin motstridighet samexisterar.  

Min första känsla säger mig att de dryga 600 sidorna är befogade för att göra historien om Sophie och Erik rättvisa. Men ju längre in i berättelsen jag kommer desto mer övertygad blir jag om att vissa delar skulle kunna kortas ner. Poängen går fram men texten fortsätter utan att den för varken historien eller resonemanget vidare. Inte heller bokens dialog landar inte riktigt hos mig, den blir inte helt trovärdig.   

Vänner för livet är den första bok jag läst av Per Hagman och den har gett mersmak. Jag tycker om hans berättarstil och miljöskildringar. Jag fastnar för karaktärerna och känner ett driv av att få veta hur livet kommer att behandla dem. Jag har en stark känsla av att jag kommer läsa fler böcker av Herr Hagman.  Näst i tur står hans bok Att komma hem ska vara en schlager, som behändigt nog redan bor i min bokhylla!

Liten bok om läslust

Drottningen vänder blad är en behändig bok på 124 sidor. En bok som lämpar sig utmärkt att läsa under en solig eftermiddag på en filt i en park eller varför inte en regnig dag uppkrupen i en fåtölj med en kopp te och en filt kring benen.

  En bok med den engelska drottningen i huvudrollen. Av en slump upptäcker drottningen att det stannar en bokbuss i närheten av slottet varje onsdag. Av ren artighet lånar hon en bok som hon läser trots att hon finner den lite tråkig. Detta blir upptakten till en rad förändringar både för drottningen själv och hovet.

För mig var Drottningen vänder blad  ingen omvälvande bok, den gav mig inga nya insikter direkt. Men det är en bok med hög mysfaktor om glädjen som läsande ger och vilka dörrar litteraturen kan öppna.

Så har du en stund över och vill få en trevlig lässtund kan jag rekomendera dig att tillbringa en timme eller två med Drottningen vänder blad.  

Alan  Bennett, författaren till Drottningen vänder blad är född 1939 i Leeds. Han har många strängar på sin lyra och är förutom författare även dramatiker, skådespelare och komiker. Drottningen vänder blad är hans första bok som ges ut på svenska.

 

Utlåningsdilemma

Jag fick precis tillbaka Presidentens hustru som jag hade lånat ut till min mamma. Det fick mig att börja fundera på det här att låna ut böcker.  Det är nämligen inte helt okomplicerat.

Överlag har jag inget att emot att låna ut mina böcker. I alla fall så länge det är till personer som kommer att ta hand om dem och lämna tillbaka dem i bra skick inom en rimlig tidsrymd.

Vanligtvis lånar jag bara ut böcker till personer som jag känner väl. Men för ett tag sedan gjorde jag det fatala misstaget att låna ut en av mina böcker (som betyder mycket för mig) till en person som jag inte känner så väl. Denne person såg boken jag läste och undrade om han kunde få låna den. Jag kände viss tvekan men lånade ändå ut den till honom. Det skulle jag aldrig gjort…Tiden gick och han lämnade inte tillbaka min bok. Jag fick upprepade gånger be om att få den tillbaka utan att så skedde. Efter mycket vånda och argt tjat fick jag äntlgien tillbaka min bok.

Precis efter denna händelse läste jag en intervju på bokhora.se  med etikettexperten Magdalena Ribbing om  bokvett. En av frågorna handlade just om utlåning av böcker. I intervjun gav Magdalena Ribbing lite förslag på hur man kan hantera utlåningssituationer. Dessa ska jag använda mig av för att undvika liknande situationer i framtiden.