Utlåningsdilemma

Jag fick precis tillbaka Presidentens hustru som jag hade lånat ut till min mamma. Det fick mig att börja fundera på det här att låna ut böcker.  Det är nämligen inte helt okomplicerat.

Överlag har jag inget att emot att låna ut mina böcker. I alla fall så länge det är till personer som kommer att ta hand om dem och lämna tillbaka dem i bra skick inom en rimlig tidsrymd.

Vanligtvis lånar jag bara ut böcker till personer som jag känner väl. Men för ett tag sedan gjorde jag det fatala misstaget att låna ut en av mina böcker (som betyder mycket för mig) till en person som jag inte känner så väl. Denne person såg boken jag läste och undrade om han kunde få låna den. Jag kände viss tvekan men lånade ändå ut den till honom. Det skulle jag aldrig gjort…Tiden gick och han lämnade inte tillbaka min bok. Jag fick upprepade gånger be om att få den tillbaka utan att så skedde. Efter mycket vånda och argt tjat fick jag äntlgien tillbaka min bok.

Precis efter denna händelse läste jag en intervju på bokhora.se  med etikettexperten Magdalena Ribbing om  bokvett. En av frågorna handlade just om utlåning av böcker. I intervjun gav Magdalena Ribbing lite förslag på hur man kan hantera utlåningssituationer. Dessa ska jag använda mig av för att undvika liknande situationer i framtiden.

3 thoughts on “Utlåningsdilemma

  1. Pingback: Tweets that mention www.ordblogg.se » Utlåningsdilemma -- Topsy.com

  2. Oooh! De tipsen ska jag genast inspektera. Eftersom jag har mycket böcker, och då främst mycket väldigt dyra facklitterära böcker, kan jag ibland känna ett visst … agg när folk ska låna dem. Särskilt folk som ska låna studentlitteratur som jag har köpt, lagt ner hundratals kronor på. Är det inte lite oförskämt att låna såna utan att ens erbjuda sig en liten summa för sånt? Okej om det är en bok … men när det börjar vara fem, sex sju …

    Inte för att jag är småaktig eller så .. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *