Tankar kring Frukta inte av Anne Holt

Jag har sträcklyssnat på Frukta inte, till och från jobbet, i mataffären och hemma, så fort jag har haft möjlighet att jag lyssnat på boken.

Boken är uppbyggd som de flesta deckare. I berättelsens början hittas biskopen i Bergen, Eva Karin Lysgård mördad och i Oslo finner polisen Oslopolisen ett lik efter en tonårspojke i hamnbassängen mitt i staden. Kommissarie Stubø blir ansvarig brottsutredare och genom honom och hans kollegor får vi följa polisens arbete. Inger Johannes del ijakten på sanningen är med subtil, men inte desto mindre viktig.

Jag har tidigare läst Presidentens val av Anne Holt. På fler sätt liknar böckerna varandra. De ingår i samma serie och har därmed samma huvudpersoner, båda böckerna pendlar mellan ett stort antal karaktärer samt behandlar aktuella samhällsfrågor. Men trots likheterna är Frukta inte bättre.  

En av de aspekter som var mindre bra med Presidentens val var att en hel rad med karaktärer och händelser presenterades utan att man fick någon djupare relation eller bild av dem. I Frukta inte är det också väldigt många karaktärer men i denna bok lyckas Holt skapa en bild av var och en av dem. Det tar ett tag innan de många händelserna i  får ett samband så det är inte en bok för personer som föredrar en mer linjär historia. Här finns många spår som efterhand sätts i sitt sammanhang. Trots många karaktärer är det kriminologen Inger Johanne Vik och hennes make kommissarieYngvar Stubø som är navet i historien. Läsaren får följa dem både på det personliga och professionella planet, som ofta flyter samman.

Det är en berättelse med många parallella trådar och historien rör sig mellan flera olika plan: karaktärernas inre liv, familjelivet samt polisarbetet, blandningen gör att historien aldrig blir tråkig eller långsam. Att historien dessutom tar upp flera samhällsfrågor är en av dess styrkor, så som människors hat och hatbrott och människorns syn på religion  sina medmänniskor och vilka handlingar en övertygelse om det rätta kan få människor att utföra. 

Ett stort minus är att det i Frukta inte  refereras till avgörande händelse i de tidigare böckerna om Inger Johanne Vik samt deckarserien om Hanne Wilhelmsen. På ett sätt tycker jag att det är snyggt när författare på ett bra sätt lyckas koppla samman sina böcker och karaktärer. Men för mig som inte läst de två första böckerna om Inger Johanne Vik och ingen av böckerna om  Henne Wilhelmsen förstör dessa upplysningar en del av läsnöjet för dessa böcker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *