Finaste bokmässan!

I år besökte jag bokmässan för första gången, varför det inte blivit tidigare vet jag faktiskt inte. Men fler gånger lär det bli!

Innan besökte hade jag hört varnande ord om att mässan var alldeles för stor med alldeles för många besökare så det var bäst att vara beredd på en dag av trängsel och irritation. Och visst var bokmässan gigantisk men det får ju till följd att mässan kan erbjuda en enorm mångfald av litteratur, möten och aktiviteter. Där finns något för alla och tricket är helt enkelt att inse att man inte hinner allt och istället plocka russinen ur kakan. Mycket folk var där men även det är inget bekymmer så länge man anpassar sin inställning därefter.

Jag besökte bokmässan med mina mamma och mormor och vi hade inte gjort upp några planer på förhand utan gick runt och tittade, handlade böcker och lyssnade på några författare.

Vi stannade en lång stund vid Piratförlagets där vi lyssnade på följande författare (som intervjuades av Fredrik Belfrage) i tur och ordning:

Petra Östergren som berättade om sin bok Berättelsen om Esmara som jag inte visste något om men blev intresserad av att  läsa!

Petra Östergren

Sen kom Caroline af Ugglas och psykologen Ulf Karl Olov Nilsson och berättade om sin gemensamma bok Hjälp, vem är jag? anteckningar från en terapi som jag längtar jätte mycket efter att få läsa! Trots halsont berättade Caroline om arbetet med boken och dess syfte. Hon var lika din och inspirerande som jag hade hoppats på.

Fredrik Belfrage, Caroline af Ugglas & UKON

Vi lyssnade också på Katerina Janouch som berättade lite om sin tredje bok i serien om barnmorskan Cecilia Lund. Hon är så extremt driven och jag förstår inte att hon hinner med alla sina projekt. Jag misstänker att Katerina har fler än 24 timmar på varje dygn…

Katerina Janouch

Avslutningsvis kom Anne Holt och pratade om sitt författarskap, sin senaste bok Frukta inte och det svenska valresultatet. Mycket intressant!

Fredrik Belfrage & Anne Holt

Efter en hel dag på bokmässan gick vi till ett café och fikade, vilade benen och smälte alla upplevelser.

Bortsett från alla läsupplevelser var besöket på bokmässan den roligaste litteraturupplevelsen jag varit med om!

En eftermiddag i solen

Vädret överraskade och blev sommarvarmt, det blev en eftermiddag utomhus tillsammans med katterna och boken I väntan på talibanerna.

Jesper Huor har gjort flera resor till Afghanistan, i denna dokumentära bok skildrar han landet genom de människoöden han möter.

Jag börjar läsa boken medan jag väntar på att mitt träningspass ska börja och trots att jag befinner mig i foajén till ett stökigt träningscenter uppslukas jag helt av boken. Jag tycker om det faktum att  Jesper reflekterar över sin egen roll som journalist i ett krigshärjat land. Han berättar både om de möten som blir av och de planer som av olika orsaker inte går att realisera. Boken har en uppriktig och engagerande ton som jag gillar.

Jesper Huor är påläst och lyckas berätta om Afghanistans historia och dess komplicerade samhällssystem på ett begripligt sätt. En del av det han skriver vet jag redan, andra saker lär jag mig.

Jag berörs speciellt av historien om flickan Grana som skadats i kriget och som försvinner då hennes historia blir känd. Även de kulturella och historiska aspekterna som krigen medfört så som de förstörda Buddhastatyerna och alla artefakter från Kabuls museum som gått förlorade,är relevanta att läsa om. En ljuspunkt är i alla fall kapitlet om den försvunna skatten.

Varje kapitel är en ny historia som belyser en aspekt av livet i Afghanistan och hur det ter sig för olika människor. Som helhet gör det att boken saknar ett flow, men om man däremot läser den som enskilda reportage fungerar den utmärkt.

I väntan på talibanerna är en bok som både ökar på mina kunskaper om Afghanistan och som ger upphov till eftertanke. I tider då rädsla för det som är främmande gör sig påtaglig i vårt samhälle blir böcker som denna som ökar vår kunskap och förståelse för andra människors situation extra viktig.

Några ord på vägen

Jag beger mig mot Göteborg, ett besök på bokmässan ska jag göra och träffa många fina människor. På vägen tar jag med mig Om det ändå vore sant skriven av Marc Levy. Boken är köpt begagnad och i den har någon skrivit:” En underbar bok, som ger mod att hålla ut och glädjas över varje dag jag får finnas här med de mina.”


Coraline som film

Efter att ha läst Coraline av Niel Gaiman såg jag filmen baserad på boken.

Jag tyckte om filmen. Den följer boken och är väldigt snyggt gjord. För en gångs skull blev jag inte besviken efter att ha sett filmen utan tycker snarare boken och filmen kompletterar varandra.

Kaffe och politik

Söndagskaffe och Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst.

Boken har varit med mig hela dagen fast det har inte blivit mycket läst och jag som bara vill veta hur det kommer att gå! Men än återstår 100 sidor av boken.

Det är intressant att läsa en bok som till stor del handlar om en valrörelse när Sverige befinner sig mitt i valet.

En sannolik historia

En sannolik historia av Karin Alvtegen är berättelsen om två människor som väljer att följa sina drömmar men ändå blir livet inte riktigt som de tänkt sig. Det utvecklas till en berättelse om möjligheterna till förändring trots den historia varje människa bär på och som färgar hennes syn på världen och de beslut hon fattar.

Berättelsen utspelar sig i en liten by i Norrland där Helena, hennes man och dotter har köpt ett gammalt hus som de gjort om till hotell. Men efter några år på hotellet lämnar Helenas man henne och kvar står hon, med sitt halvfärdiga hotell och en knakade relation till sin tonårsdotter Emelie. Anders historia är en helt annan, han har varit en framgångsrik men ensam affärsman som tjänat ihop en större förmögenhet än han kan göra av med. Han har beslutat sig för att sluta arbeta och bara njuta av livet, men hur gör man det egentligen? Av olika orsaker hamnar Anders på Helenas hotell och genom möten och händelser tvingas de konfrontera sig själva och förändra sina liv.

Jag är kluven inför boken. På plussidan hamnar historien och dess budskap om möjligheten till förändring. Jag tycker även om att följa karaktärernas utveckling, hur deras komplexitet växer ju längre in man kommer i historien. Att allt inte är som det verkar och att bitarna faller på plats ju mer man får veta.  På minuskontot hamnar språket. Jag har tidigare fascinerats av Alvtegens språk, i hennes tidigare böcker har hennes formuleringar krupit under skinnet på mig. Men inte denna gång. Det kan bero på att denna bok tillhör en annan genre och är mer positiv, vilket speglas i språket. I hennes tidigare böcker har det funnits en skärpa och kraft som kanske är lättare att få fram när historien går i  mörkare nyanser.

Se Karin Alvtegens hemsida för mer information om henne och hennes böcker!

Kvällskaffe & Coraline

Tillsammans med en kopp kaffe har jag läst ut Coraline av Niel Gaiman.

Coraline är historien om just Coraline. Tillsamman med sina snälla med väldigt upptagna föräldrar har hon flyttat in i ett gammalt hus som hon ägnar mycket tid åt att upptäcka, hon är självutnämnd upptäckare.

En dag hittar hon en låst dörr som hon givetvis letar upp nyckeln till. Bakom denna dörr finns en lägenhet som är en exakt kopia av den hon själv bor i. Skillnaden är att  i den andra lägenheten bor Coralines andra mamma och andra  pappa, där finns roligare leksaker, godare mat och föräldrar som alltid har tid. Allt är bättre där,  åtminstone till en början. Snart visar det sig att den andra mamman vill att Coraline ska stanna hos henne för alltid och och evigt. Och hon är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom…

Coraline är en spännande  barn- och ungdomsbok om mod och rädsla.

Boken är väldigt filmiskt skriven ,medan jag läser är det nästan som om handlingen utspelar sig som en film. Då boken lägligt nog även blivit film blir mitt nästa projekt att se den och jämföra.

Igelkottens elegans

Jag har börjat lyssna på Igelkottens elegans, skriven  av den franska författaren Muriel Barbery. Jag hade en föreställning om att detta skulle vara en bok som passade min smak perfekt. Men hittills känner jag mig ganska besviken på historien. Men jag ska ge den en chans, kanske blir den bättre…