Igelkottens elegans är utlyssnad…

…och jag är besviken. Den levde definitivt inte upp till mina förväntningar.

Bokens handling utspelar sig i Paris på Rue de Grenelle nummer 7  i en småborgerlig fastighet. Huvudpersonerna är portvakten Renée och Paloma, en 12-årig tjej som bor i huset.

Utåt sett, för att inte rubba de sociala mönstret och förarga husets invånare, är Renée en helt vanlig portvakt. Men egentligen är hon intresserad  litteratur, tycker om klassisk musik och japansk film. Paloma bor med sin storasyster och sina föräldrar i en lägenhet på 400 kvadratmeter. Paloma är brådmogen, överintelligent och besviken på det mesta i livet. Genom boken får läsaren följa Paloma och Renée i ungefär vart annat kapitel. De berätta om sina liv och förehavanden. Renée och Palomas vägar korsars då japanen Kakuro Ozu flyttar in i huset.

Den största orsaken till att boken inte faller mig i smaken är att jag inte finner Paloma trovärdig. Även om hon är mer intelligent än sina jämnåriga borde hon ha något drag eller egenskap som tyder på att hon är ett barn. Men icke.

Visst  finns det delar av boken som är intressanta men överlag är alldeles för många avsnitt tråkiga och jag tappar intresset.

I ljudboksversionen är det Kerstin Andersson som gör uppläsningen. Hon är helt ok men då boken har två huvudpersoner tror jag att inläsningen hade tjänat på två personer, en som läste Paloma och en som läste Renée. Det blir alldeles för likt när samma person läser båda.


Min största behållning av boken var beskrivningen av Renée, hur en portvakt ska vara och sedan hur hon är egentligen men döljer för alla. För flera år sedan bodde jag i Paris och huset hade en portvakt som tog hand om både fastigheten och dess invånare. Den schablonbild som målas upp av portvakten stämmer helt och hållet in på den verkliga portvaktsdamen i mitt parisiska hus som faktiskt också heter Renée. Undra om den verkliga Renée också hade en dold personlighet precis som den fiktiva Renée i Igelkottens elegans?

5 thoughts on “Igelkottens elegans är utlyssnad…

  1. Så tråkigt att du inte gillade den… jag läste nyss ut den inför bokcirkeln på facebook i helgen och jag sträckläste. Tyckte den var härlig men slutet kanske inte var i min smak. Visst känner man igen den typiska parisiska portvakten!

  2. Vad tråkigt att boken blev en besvikelse. Kanske berodde mycket på att det var en hörbok? Själv anser jag det vara den bästa bok jag någonsin läst. Har bara några sidor kvar, men vill aldrig sluta läsa den! Jag riktigt njöt av språket, varje enstaka ord blev som sjungande poesi för mig. Visst Paloma är extremt lillgammal, men jag ser ändå inte henne som icke trovärdig. Eller så älskade jag bara hennes djupa tankar om världens rörelser så mycket att jag inte brydde mig om hennes ålder. Vid närmare eftertanke bryr jag mig nog inte om karaktärernas trovärdighet om jag tycker om deras budskap.

  3. Ja, jag vet inte vad det berodde på och jag är ganska förvånad själv. Trodde verkligen att jag skulle tycka jätte mycket om den.

  4. Kanske skulle jag inte lyssnat på den utan läst den istället? Även om den inte föll mig i smaken är det en historia och karaktärer som stannar kvar och som jag tänker på ibland. Sen finns det böcker som jag verkligen gillar som inte fastnar på något sätt efter att boken är utläst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *