Mitt första möte med Murakami

Det var helt rätt beslut att rota igenom alla flyttlådor med böcker i sökandet efter Norwegian Wood av Haruki Murakami.

Jag började läsa igår kväll och detta är en sådan bok som jag sugs in i. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som tilltalar mig.  Men det är nog en blandning av stämningen, språket & karaktärerna.

Efter ungefär 70 lästa sidor har jag stiftat bekantskap med de tre personer som är bokens huvudpersoner och historiens upptakt. Den tar sin början i nutid när Watanabe sitter på ett flygplan 37 år gammal och hör låten Norwegian Wood. Den för honom tillbaka i tiden till sin studenttid i Tokyo på 60-talet. Där möter han Naoko som är flickvän till hans  bästa vän. Watanabe och Naoko bygger sakta men säker på en vänskap. Men Naokos psyke är skört och en dag försvinner hon.  Watanabe skriver bre till henne och i sin väntan och saknad kan han inte göra mycket annat än att fortsätta sitt liv trots det stora tomrum som Naoko har skapat. I detta tomrum träffar han Midori, en kurskamrat. Watanabe slits mellan de båda.

Jag har nog tvekat lite inför att läsa Murakamis böcker, av rädsla för att bli besviken. Att hans böcker inte skulle tilltala mig vilket jag föreställt mig. Men det har börjat bra! Och jag kan konstatera att min längtan till Tokyo inte blir mindre av att läsa denna bok. Jag hoppas och önskar att 2011 blir året jag får åka dit…

Mer info om Herr Haruki Murakami finns att läsa på hans föränderliga hemsida. Gillar den dock inte riktigt, men informativ är den.

Om det ändå vore sant som film

Om det ändå vore sant har också blivit film, med namnet Just Like Heaven.

Huvudstoryn är den samma. Läkaren Elizbeth ( spelad av Reese Wiitherspoon) råkar ut för en olycka och hamnar i koma. Men hennes ande lever kvar utanför kroppen och  av någon outgrundlig anledning kan hon endast kommunicera med Arthur, en landskapsarkitekt (spelad av Mark Ruffalo) som flyttat in i hennes lägenhet. Genom en rad komiska och dråpliga situationer försöker de  reda ut vad som har hänt Elizabeth och om det finns någon möjlighet för henne att tillfriskna. Medan boken fokuserar mer på Arthur och hans liv handlar filmer mer om samspelet mellan Elizabeth och Arthur.  Filmen är som de flesta amerikanska romantiska komedier, små trevlig så länge den varde men lämnar inget bestående intryck. Lite som boken faktiskt.

På plussidan ligger att det alltid är intressant att se hur boken gör sig som film. Och vilka delar av boken man har valt att lägga fokus på i filmen.

Bokjakt mitt i renoveringen

Vi befinner oss mitt i en renovering av vårt hem vilket betyder majoriteten av mina böcker är nerpackade i flyttlådor. Och helt olägligt inser jag att jag skulle vilja läsa Norwegian Wood av Haruki Murakami. Så jag har precis ägnat en lång stund åt att leta igenom en mängd lådor på jakt efter boken och nu har jag äntligen hittat den!

Men varför är det så, att jag får lust att läsa en av de mest otillgängliga böckerna samtidigt som jag har flera bra böcker liggande nära till hands? Hoppas jag gillar den, efter all ansträngning!

Tidsresenärens hustru som film

Jag tyckte mycket om boken och var givetvis nyfiken på filmen. Den var helt ok men handlingen visade sig svår att fånga som film och en del gick förlorat. Medan filmen var ok så länge den varade men inget jag kommer minnas har boken stannat kvar i mitt minne. Så om du ska välja filmen eller boken, välj boken!

Filmen handlar, precis som boken, om Henry och Clare. Henry är ofrivilligt tidsresenär och kan när som helst försvinna till en annan tid och plats för att sedan helt oväntat dyka upp igen. Detta är ett faktum som komplicerar Henry och Clares förhållande.

Noveller från Sveriges Drama Queens

Drama Queens: I ett liv nära dig är en novellsamling där 5 av Sveriges främsta kvinnliga författare har skrivit vars en text.


Än så länge har jag läst Maria Ernestams historia Runda i ögat som katten om Sara och hennes man som köper ett hus på landet och får grannarna på köpet…Har du läst Alltid hos dig eller På andra sidan solen kommer du att känna igen Sara som är barnbarn till Lea som spelar en viktig roll i På andra sidan solen och som även figurerar i Alltid hos dig (har jag hört, jag har inte läst den än men den står i bokhyllan och väntar). Jag uppskattar då författare lyckas länka samman sina historier på ett bra sätt.

Inte ensam är skriven av Moa Herngren och handlar om Ellen och Leopold som båda letar efter kärleken. Frågan är om de lyckas finna den? En annorlunda berättelse med ett intressant slut. Egentligen gillar jag varken Ellen eller Leopold även om jag kan sympatisera med deras situationer. Men det är karaktärer som fastnar och som jag skulle vilja läsa mer om!   Moa Herngren har jag tänkt läsa länge och nu blev det äntligen av. Bland mina olästa böcker finns Allt är bara bra, tack, som jag väntar på rätt tillfälle att läsa.

Den sista novell jag hunnit läsa är Anna Janssons Rätten till ett barn. En viktig berättelse om hur svårt det kan vara för en utomstående att avgöra huruvida ett barn far illa. En bra men obehaglig berättelse. Jag har läst två böcker av Anna Jansson, Stum sitter guden och Alla de stillsamma döda. De var helt ok men inte mina favoriter i deckargenren. Jag gillar nästan Rätten till ett barn bättre.

Nu återstår Alkemi av Lina Forss och Balans Inger Frimansson. Jag har inte läst något av dem tidigare så det ska bli intressant att stifta bekantskap med deras  texter.

Jag gillar konceptet att fem författare skriver vars en text. Novellerna i Drama Queens: I ett liv nära dig är bra, de ger underhållande och bland tänkvärd läsning och en bra blandning. Det är en bra bok att läsa under julhelgen mellan alla andra aktiviteter!

Högre än alla himlar – mitt i

På vägen till och från jobbet lyssnar jag på Högre än alla himlar som ljudbok.

Boken ska vara den första i en triologi som ska handla om 6 vänner som man får följa under 10 år. Bokens 6 vänner är  författaren Sanna och hennes partner börsmäklaren Victor, Stefan som jobbar på Naturvårdsverket och som är gift med Pella, Liv som är skådespelerska men som mest jobbar som servitris och Jalle som jobbar på UD och är homosexuell och som letar efter kärleken, precis som Liv. Boken börjar på nyårsaftonen 1999/2000 när hela gänget för att fira millennieskiftet tillsammans.

När jag började lyssna på boken blev jag inte så imponerad. Den drabbade mig inte på samma sätt som Louise Boije af Gennäs tidigare böcker. Men efter att ha lyssnat ett tag kommer jag in i dess rytm och uppskattar storyn. Den handlar helt enkelt om vänskap i livets med- och motgångar.

Tankar kring Hungerspelen

Hungerspelen är en bok som jag verkligen tycker om och som gav mig mer än jag räknat med. Jag tror det beror på att det är en intensivt spännande bok som är svår att släppa greppet om när man väl kommit in i historien. Samtidigt som det är en oerhört spännande historia så levererar den även en skarp samhällskritik. Denna samhällskritik är skickligt invävd i historien och rör sig på flera plan. På ett nationellt eller västeuropeiskt plan ger den mig många funderingar kring det samhälle och de värderingar vi skapat. Värderingar och synsätt som unga i samhället i stor grad utsätts för och som det i många fall kan vara svårt att värja sig mot. Jag ser boken som en blandning av dokusåpan Robinson, gladiatorspel och jakten på tittarsiffror. Syns du så finns du, annars är det tveksamt om din existens är värd något. Tankarna går till Robinson färmst när det gäller hur spelledarna i Hungerspelen/teamet king Robinson regisserar förutsättningarna för konflikter och annat som kan öka tittarsiffrorna.

Ur ett mer världsligt perspektiv tar sig kritiken an den maktobalans som råder i världen och som leder till att rika länder med mycket makt på olika sätt härskar över mindre resursstarka länder. Det första solklara exemplet är ju storstadens makt över distrikten och därigenom deras möjlighet att genomföra Hungerspelen.

På förlaget Bonnier Carlsens hemsida står det att bokens målgrupp är unga vuxna. Och det är även bland ungdomsböckerna som boken återfinns på biblioteket. Men då boken har många lager kan det med stor behållning läsas av vuxna också. Jag upplever det som att Collins har ett stort förtroende för sina läsare och hon förskönar inget. Boken är rå och grym och på samma gång handlar den om vänskap, att våga och att inte ge upp. Historien har rakt igenom en uppriktig ton vilket gör att jag som läsare aldrig kan vara säker på historiens utgång.

Att önska sig böcker i julklapp…

…är givetvis klockrent. Men jag har rannsakat mig själv och samlat ihop en del av de olästa böcker som jag samlat på mig  under det senaste året.

Det förnuftigaste hade givetvis varit att först läsa en del av dessa innan jag önskar mig ännu fler. Men riktigt så långt ska jag inte gå. Några böcker ska jag önska mig, bland andra Spill av Sigrid Combüchen.