Dimmornas lek

Jag hade ingen koll på  Dimmornas lek innan jag började läsa den. Att dömma av baksidetexten och omslaget fick jag en liten Harlequinvarning. Men jag gav trots allt boken en chans, vilket var tur!

Boken utspelar sig främst i tiden runt 1920-talet men även nutid. Berättarrösten tillhör Grace som är en av huvudpersonerna. Under 1920-talet jobbade hon som tjänsteflicka på godset Riverton på den engelska landsbygden. Genom Graces ögon och öron får vi följa livet på Riverton, både tjänstefolket och familjen Hartford. Förutom Grace så är det främst döttrarna Emmeline och Hannahs liv som står i centrum.

Under 1999 när Grace är gammal och bor på ett vårdhem blir hon kontaktad av en kvinna, Ursula, som håller på att göra en film om Riverton och den tragedi som skedde där efter första världskriget. Genom filmen väcks alla Graces minnen och känslor från den tiden till liv igen.

Jag tycker om skildringarna av Riverton och de stämning som Morton skapar. Ibland blir dock miljöskildringarna lite för långa. Det är intressant att följa både tjänstefolkets och familjens olika liv, de sociala system och tysta regler som styr allas handlingar.

Jag kände inte alls igen namnet Kate morton är jag började läsa Dimmorna lek. Men det är samma person som skrivit Den förlorade trädgården som jag länge haft planer på att läsa. Den förlorade trädgården är uppbyggd på samma sätt som Dimmornas lek, d v s att händelse i nutiden och dåtiden flätas samman.

När det gäller de sociala strukturerna och miljöerna är Dimmornas lek en bok som påminner mycket om filmen Gosford Park som utspelar sig på 1930-talet i England och tv-serien Downton Abbey som handlar om livet på det edwardianska lantgodset Downton Abbey i England runt år 1912. Downton Abbey visas på SVT/SVTplay och den kan jag rekommendera precis som Dimmornas lek.

Kolll på maten

Hjärnkoll på maten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh handlar precis som namnet antyder om att få bättre kunskap kring mat och  vad man bör äta. En trevligt skriven bok med många goda råd och tips. Jag har en förhoppning om att några av tipsen fastnar och blir en del av mina egna matvanor. Men det återstår att se!

Tusen gånger starkare: bok & film

Tusen gånger starkare är en viktig och relevant historia om en helt vanligt niondeklass i Sverige. Boken skrevs år 2006 av Christina Herrström och 2010 blev den även film.

Handling

Historiens berättarröst tillhör Signe. Hon är en ganska vanlig högstadietjej som är lite blyg, tillbakadragen och väldigt duktig i skolan. Hon följer de oskrivna regler som gäller i en helt vanlig svensk högstadieklass. I klassen finns den vanliga uppdelningen av coola tjejer och killar, de mobbade, plugghästarna och den går massan av individer som bara existerar. Livet går sin gilla gång tills Saga börjar i klassen och då förändras allt. Saga ställer inte upp på de rådande ordningen utan ifrågasätter varför killarna inte behöver plocka undan efter bildlektionerna och varför de får ta mest plats på lektionerna. Till en början stöds Sagas sätt att vara av lärarna och de ser henne som ett positivt inflytande på de övriga tjejerna i klassen. Men när även andra tjejer tar efter Saga och börjar opponera sig mot orättvisorna är varken lärarna eller klassens killars så positivt inställda längre.

Tankar om boken

Som bok upplevde jag Tusen gånger starkare som ganska medelmåttig under själva läsandet men som växte i mitt medvetande efter att den var utläst och som jag i efterhand uppskattade väldigt mycket. Jag tror främst det beror på att det är en ungdomsbok skriven av en vuxen, ingen fel i det, men i detta fallet får det till följd att språket känns krystat och inte helt trovärdigt. Men trots det är boken angelägen då den tar upp klassrummets hierarki. Om tjejers roller och vad som händer när de gör som killarna gör. Hur vi bemöter tjejer och killar olika beroende på våra förväntningar av deras handlingar.

Tankar om filmen

Till skillnad från boken så träffade filmen mig kraftfullt och direkt, den är jobbig, rolig och hoppfull. Att jag upplever filmen som så otroligt bra har främst 2 förklaringar. Dels är skådespelarna väldigt trovärdiga i sina roller och dels följer filmen bokens upplägg vilket fungerar väldigt väl. I boken hängde jag upp mig på språket som inte kändes helt trovärdigt men i filmen fungerade det väl.

Läs den eller se den!

Japans historia

I fredags  fick jag en bok om Japans historia skriven av Ingemar Ottosson och Thomas Ekholm!

Det känns väldigt viktigt att ha en del kunskap om landets historia för att kunna förstå dess nutid. Det stämmer nog på de flesta länder men i Japan är landets och folkets historia är så väldigt närvarande i nuet, mer än på många andra platser tänker jag. Till min stora lättnad är boken lättläst och även om jag inte minns precis alla namn och historiska vändningar ger mig boken en  överskådlig och intressant överblick över Japans historia.


Döden på en blek häst

Den senaste tiden har jag läst väldigt mycket men ofokuserat, hoppat från bok till bok utan att avsluta någon. Så när jag fick  boken Döden på en blek häst skriven av Amanda Hellberg bestämde jag mig för att ägna  förra helgens lästid åt endast denna bok. Det gjorde jag helt rätt i, förutom en bra läsupplevelse är jag nu väldigt intresserad av att åka till Oxford…

Titel: Det var inte titeln som lockade mig med denna bok. Inte förrän jag hade läst om dess handling fick jag upp ögonen för boken ordentligt. Nu när boken är utläst tycker jag bättre om titeln. Dessutom är den förankrad i berättelsen på mer än ett sätt vilket jag gillar!

Omslaget: Underbart! Ett riktigt snyggt omslag som både är vackert och kopplat till handlingen.

Storyn: Då berättelsen tar sin början har huvudpersonen Maja just blivit antagen till en prestigefylld konstnärskurs på Oxford. Precis när hon ska flytta får hon veta att hennes mamma (som varit försvunnen sedan tio år tillbaka) har hittats mördad i Brighton. Historien kretsar sedan kring Majas liv i Oxford, med de nya vännerna och konstkursen och ett antal oförklarliga och övernaturliga händelse som Maja börjar koppla samman med sin döda mamma.

Huvudpersonen: Maja Grå är en intressant person. Jag har funderat en del på henne, både under och efter läsningen. Boken är skriven i jag-form och trots det känner jag en viss distans till henne. Jag undrar vad det beror på och jag har ännu inte kommit fram till något svar. Jag har ingen bild av hur Maja ser ut, jag är inte säker på om det finns någon beskrivning i boken. Jag upplever det som skönt att hennes utseende hamnar i periferin medan hennes handling, tankar och upplevelse får stå i fokus. Maja finns också med i Amanda Hellbergs debutroman Styggelser och efter att ha läst Döden på en blek häst skulle det vara intressant att läsa mer om Maja. Hon är en karaktär som fastnar hos mig.

Miljön: Handlingen utspelar sig främst i Oxford och beskrivningarna av staden och det anrika universitetet är riktigt bra. Delvis beror det säkert på att Hellberg är bosatt i Oxford. Det är något visst med denna gamla, knarriga universitetsmiljön med all sin prestige och sina hemligheter. Både studenthemmet Mill Creak Manor, konstakademin och staden skildras på ett levande och stämningsfullt sätt.  Miljön är en av bokens starkaste sidor.

Tankar kring boken: Döden på en blek häst gav mig en riktigt bra läsupplevelse. Den var både spännande och intressant. Det finns ett driv i berättelsen som gör att man hela tiden vill  veta vad som kommer hända härnäst.  Jag tycker om att följa Maja och hennes kurskamraters liv som studenter på Oxford. Hur Maja kämpar med sin konstkurs och med sina övernaturliga gåvor som gör sig påminda i tid och otid. Jag blev dock inte så imponerad av historiens upplösning, den var inte så originellt som jag hade hoppats på med tanke på historien i övrigt.

Nu undrar jag mest om Amanda kommer att fortsätta skriva om Maja Grå? Det tycker jag är en bra idé, jag skulle gärna läsa mer om henne.

Mer info om Amanda Hellberg  finns på hennes hemsida och blogg.

Offerrit

Offerrit av Johannes Källström utspelar sig i en ort utan namn någonstans i Sverige. Det är svåra tider då ortens industri har lagts ner. Kommunalrådet Svea söker febrilt efter en lösning som skulle kunna får ekonomin och orten på rätt köl igen. Så uppkommer en möjlighet som är för bra för att vara sant. Ortens förlorade son Oscar Vigelius som lämnade bygden i vredesmod för många år sedan och blev en stor designer utomlands är nu beredd att gå in i ett samarbete som skulle kunna lyfta hela bygden! Men med Oscars ankomst börjar det även hända oförklarliga saker, människor dör och försvinner.

Jag började läsa boken före jul men sedan blev den nedpackad och bortglömd när vi renoverade, så läsningen av boken har blivit lite hackig vilket är en nackdel för historien. Offerrit är ingen bok jag fastnar för. Jag upplever att historien står och stampar på samma ställe och att inte heller bokens karaktärer utvecklas eller fördjupas. Det jag däremot tycker att Källström har lyckats väl med är stämningen. Det ligger en obehagligt obestämbar stämning över orten som får mig att läsa vidare. Jag vill veta vad det ‘är för händelse eller olycka som ligger bakom denna stämning som orten är drabbad av.

Ellen i Indien

I Den sjätte gudinnan” är Ellen Elg i Indien på ett FN uppdrag. Tillsammans med den indiska advokaten Madhu ska hon utvärdera ett projekt om kvinnors livsförhållanden. Under sin tid i Indien träffar Ellen ett antal utsatta kvinnors vars liv sammanflätas. Två av dessa kvinnor är Kali och Amarita.  Kali är 17 år är både hemös och kastlös och försöker på bästa sätt försörja sitt nyfödda barn. Amarita är svårt brännskadad efter att hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne. Hon är dock intelligent som få och har funnit ett sätt att försörja sig på.

Precis som de tidigare böckerna om Ellen Elg tycker jag att denna är både viktigt och engagerande samtidigt som den är ett läsäventyr. Jag har aldrig varit i Indien men av de skildringar som ges får jag en levande bild av landet och dess kvinnor. Helt klart läsvärd!

Nu väntar jag med spänning på nästa bok med Ellen Elg. Mer info om de tidigare böckerna och Karin Alfredsson finns på hennes hemsida.

Tokyo Natt

Jag ska vara ärlig. Hade det inte varit för att boken utspelar sig i Tokyo och att jag damsuger biblioteket efter Tokyolitteratur hade jag nog inte varit intresserad av att läsa den.

Tokyo Natt är skriven av Elin Lindkvist, dotter till Herman Lindkvist.  Jag upplever den som delvis (om inte helt) självbiografisk men egentligen så står det nog ingenstans att den är det. Boken handlar om Karolin. Som 18 åring bosätter hon  sig i  Tokyo, hon pluggar japanska och jobbar på en bar. Elin är född i Tokyo och känner att hon vill återvända till den plats där hennes liv tog sin början.

Under läsandets gång dras jag med i livshistoria som målas upp, men boken lämnar inget bestående efter sig. När sista sidan är utläst är Karolins öden och äventyr i Tokyo inget jag direkt minns eller tänker tillbaka på. Det jag uppskattar mest med boken är när  Elin berättar om japanska sedvänjor och beteenden och när hon beskriver olika statsdelar och platser i Tokyo. Det passar mig utmärkt då jag (innan jag får åka dit själv) försöker greppa denna ogreppbara stad genom litteraturen.

Trots att Tokyo natt inte gjorde något överväldigande intryck på mig  är det  inte osannolikt att jag även läser Tre röda näckrosor som är Elin Lindqvists andra bok. Det hade helt klart varit intressant och läsa mer av henne och se hur hon utvecklas som författare.

Fredagspaket!

Det är alltid roligt med bokpaket men när de landar i min brevlåda på en fredag blir jag extra glad! En ny bok är en god start på helgen. Idag landade denna bok i min brevlåda:

Vårens litteraturkurser!

Under våren kommer jag att fortsätta utforska olika aspekter av litteraturen ur ett mer akademiskt perspektiv. Det blir möjligt tack vare de distanskurser som finns på området!

Jag kommer att läsa Kreativt skrivande: Att skriva för barn och unga 2 som ges från Kristianstad högskolan. Under hösten 2010 läste jag första kursen och jag var väldigt nöjd. Först och främst var det ett givande och lärorikt upplägg på kursen där vi både fick skriva egna texter, reflektera över vår skrivprocess, ge respons på varandras texter samt läsa och diskutera barn- och ungdomslitteratur.  Men det som verkligen gjorde det till en bra kurs var lärarnas och de andra studenternas engagemang. Fortsättningskursen följer samma upplägg (förutom att vi ska arbeta med ett längre manus istället för kortare skrivuppgifter), det är samma lärare och till stor del samma studenter så jag har höga förväntningar!  Så är du intresserad av att läsa en kurs om barn-och ungdomslitteratur är dessa kurser verkligen att rekommendera!

Den andra kursen jag ska läsa är Svensk kriminallitteratur som ges från Mälardalens Högskola. Mitt första intryck av kursen var dock negativt då det var väldigt krångligt att få tillgång till logginuppgifter för att komma in på studieplattformen och ta del av kursen. Jag vet inte om det var jag som var bortglömd och att det skapade allt krångel för min del eller om det alltid är så när det gäller distanskurser från Mälardalens Högskola. Nu när jag kommit igång med kursen är jag mer hoppfull! Kursen är upplagd på så sätt att man under några veckor fokuserar på ett tema inom kriminallitteraturen (t ex Svensk kriminallitteratur under 1900-talet: Pusseldeckare eller Barn- och ungdomsdeckare) och läser både skönlitterära böcker och akademiska texter inom temat.