Himalayabreven

Jag fångades av beskrivningen av boken. Den handlar om en kvinna som byter identitet lika lätt och ofta som andra byter underkläder. En bedragerska som ibland är den rödhåriga fotografen Milla, som helst åker tåg och med egen studio i New York. Vid andra tillfällen uppträder hon som Julia som är anmäld försvunnen och som har ett stort arv som väntar på henne. Andra gånger är hon Sara som är efterlyst för rån, men som hoppade från en Finlandsfärja i Östersjön, eller? Det är en labyrint av personligheter och bakomliggande händelser som sakta med säkert utvecklas. Lägg där till en länk bakåt i tiden i form av en bunt gamla brev från början av 1900-talet som Elias skickade från Indien till sin fästmö hemma i Sverige.

Början av boken upplevde jag som ganska svag och det som höll intresset uppe vad den bild jag fått av boken innan jag började läsa. Men så släpper det, jag kommer in i historiens vindlande gångar och jag dras med på denna bedragerskas resa genom Europa.

När det gäller delen med Elias brev till sin fästmö Rosa går mina tankar till Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen. I Gripes bok finner huvudpersonerna gamla brev skrivna på 1700-talet av Andreas som var en av Linnés lärljungar, breven var skrivna till hans fästmö Emelie som väntade på honom i Sverige. Samma upplägg möter jag i Himalayabreven, där Elias lämnat fästmön Rosa hemma i Sverige  för att ge sig ut på strapatser i världen. Precis som Andreas är Elias ute efter att finna nya växter (rhododendron)och dokumenterar dessa.

Historien med sina trådar bakåt i tiden och karaktärer, alla med egna motiv är bokens starka sida. Jag tycker dock inte att dialogerna fungerar lika bra, de känns krystade och jag upplever inte att de utvecklar eller fördjupar min bild av bokens karaktärer.

Jag blev besviken på bokens slut, det är många karaktärer, platser och tider som vävs in i berättelsen och jag hade förväntat mig ett snyggt, klurigt slut där alla trådar på något sätt knöts samman. Men så blev det inte. jag får en känsla av att författaren har skrivit berättelsen utan att ha slutet klart för sig från början och efter att ha byggt upp en snygg berättelse med många dimensioner så faller den på slutet.  Däremot är bokens omslag är helt lysande!

 

One thought on “Himalayabreven

  1. Pingback: En plats från en bok | www.ordblogg.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *