Sista bokaktiviteterna 2011

På årets sista dag ägnade jag mig åt följande bokrelaterade aktiviteter:

Powerwalk och lyssnade på Jag är Zlatan som ljudbok.

Läste lite i boken Livskraft av Helena Nyblom. Boken handlar om olika aspekter av hälsa. Boken innehåller även en del recept och utifrån ett av boken recept gjorde vi en ananassmoothie.

När jag ser tillbaka på året som gått är jag väldigt nöjd med de böcker jag läst. Nu hoppas jag att 2012 blir minst lika bra som 2011 har varit!

Gott Nytt År!

Tillbakablick: Mars 2011

Marsläsningen dominerades av Murakamis Fågeln som vrider upp världen.  Jag läste boken och följde både P1:s och Kafka på jobbets bokcirklar om boken. Väldigt roligt och engagerande!

Förutom Fågeln som vrider upp världen var månadens bästa läsupplevelse I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Månadens sämsta var Strindbergs stjärna av Jan Wallentin. Jag gillade verkligen inte historien, tyvärr hamnar nog Strinbergs stjärna bland de sämsta böckerna jag någonsin läst.

Äntligen kom jag iväg till Karen Blixen Museet!

Att Springa  av Maria Sveland lyssnade jag på som ljudbok och den var obehagligt bra. Jag läste min första grafiska novell någonsin The Night Bookmobile av  Audrey Niffenegger. Jag blev inte besviken! Och jag retade min på Michael Beard i  Ian McEwans senaste bok HettaJag hade föresatsen att delta i Murakami Challange, men det blev inget med det eftersom jag glömde bort det.

 

Tillbakablick: Februari 2011

Februari 2011 var månaden då vi planerade en resa till Tokyo som blev inställd och ersatt med en resa till New York. Men att Japan var på tapeten märks när det gäller läsandet. Jag köpte och lånade massor med böcker om Japan och Tokyo.

Jag läste halva En geishas liv av  Kiharu Nakamura med den var kass och jag orkade inte läsa ut den. Bättre var ungdomsboken Skicka vidare av Hiroshi Ishizaki. Jag bekantade mig med Japans historia med hjälp av Japans historia  av Ingemar Ottosson och Thomas Ekholm. Informativ men lite tråkig. Jag blev inte helt övertygad av Tokyo natt av Elin Lindqvist.

Döden på en blek häst var både originell och intressant, men höll inte riktigt hela vägen. Jag tyckte att den tappade på slutet. Men  helt klart läsvärd.

Den sjätte gudinnan av Karin Alfredsson utspelade sig i Indien och var både spännande och oroande.

Offerrit av Johannes Källström föll mig inte alls i smaken men jag imponerades av hans sätt att skapa en läskig stämning.

Jag läste boken Tusen gånger starkare och såg filmen. Gör det du också!

Tillbakablick: Januari 2011

Så här i slutet av året ska jag ta en titt på vad jag läst under 2011.

Januari 2011 var en bra läsmånad. Jag läste ut Norweigan Wood av favoriten Murakami och konstaterade att det var en av de bästa böcker jag läst. Under 2012 ser jag fram emot att läsa Kafka på stranden och även påbörja IQ84-serien.

Jag läste Röda händer av Jens Christian Gröndahl och konstaterade att den inte riktigt höll måttet. Inte alls lika bra som Lucca.

Jag fastnade i ljudboken Caipirinha med döden av Maria Ernestam och blev imponerad av denna originella historia.

Jag bekantade mig med Paul Auster genom hans bok Orakelnatt och försatte att utforska Curtis Sittenfeld med att läsa hennes debutroman I en klass för sig.

Pojken i hiss 54

Pojken i hiss 54 är Karin Alfredssons femte bok om läkaren Ellen Elg. Denna gång befinner sig Ellen tillsammans med sin familj i Dubai. Hennes man Börn ska jobba i Dubai och Ellen och barnen Nadia och Nisse är med honom.

Pojken i hiss 54 har flera parallella handlingar. I Pakistan beskylls den 12-årig flickan Zubaida för att ha förlorat sin familjs heder och priset hon måste betala för att familjens heder ska återupprättas är det högsta av dem alla.

Zubaidas storebror Mumtaz jobbar som chaufför i Dubai. Under en tur i öknen kör han Ellen och hennes familj. Mumtaz och Ellen blir vittnen till hur en man blir torterad…Förutom detta problem måste Mumtaz ta sig hem till Pakistan för att rädda sin syster och sin familjs heder.

Genom sitt hembiträde Jhasmin kommer Ellen i kontakt med några av Dubais gästarbetare som behandlas oerhört illa av sina arbetsgivare. Där finner Ellen att hennes kunskaper som läkare kommer till användning.

Som alltid med Alfredssons böcker är Pojken i hiss 54 viktig, insiktsfull och väldigt spännande. Rekommenderas!

 

 

 

Vi ses på Place de la Sorbonne

Jag pausar både Kennedys och Ellens öden och ger mig i kast med en liten bok med vacker omslag  Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Levy.

En sorgsen bok på 172 sidor om en relation mellan mor och dotter som är allt annat en trygg och harmonisk. Den kantas av svek, uppbrott och försoning. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle vara så sorglig som den var. Samtidigt är det en historia som visar på relationers komplexitet att de trots svek och besvikelser ofta lever ett hopp och en del fina minnen.

Så här i backspegeln känns det inte riktigt som rätt bok att läsa så här i julveckan, men trots allt är den läsvärd.

 

På mitt nattduksbord

Nu har vi flyttat in och på mitt nattduksbord har jag samlat en hög böcker som jag hoppas att jag snart får möjlighet att läsa:

För ett tag sedan läste jag Lila hibiskus av Chimamanda Adichie. Jag finner Adichies författarskap väldigt starkt. Hennes sätt att berätta förmedlar levande, komplexa karaktärer och miljöer där jag som läsare känner mig närvarande. Så trots att novellen inte är mitt favoritformat har jag köpt Det där som nästan kväver dig. Jag hoppas på en gripande och omskakande läsupplevelse. Dessutom är omslaget så himla fint.

Jag har inte läst något av Justine Lévy, så jag tänkte att hennes debutroman  Vi ses på Place de la Sorbonne kunde vara en bra början. Den handlar om en dotter, Louise 18 år, som sitter på ett café och väntar på sin mamma, Alice. En mamma som inte dyker upp när det är bestämt. Tiden går och Louise hinner både fika, äta lunch och gå en promenad och reflektera över sin relation till sin mamma. Vi ses på Place de la Sorbonne beskrivs som en generationsroman där fokus är uppgörelsen med en egocentrisk mamma men även en varm kärleksförklaring från en dotter.

 

Fjäril i koppel har precis som Det som nästan kväver dig ett fantastiskt omslag och är en debutroman, precis som Vi ses på Place de la Sorbonne. I Fjäril i koppel berättar Zinat Pirzadeh en historia inspirerad av sitt liv och sin uppväxt i Iran.

Jag  har aldrig läst något av Johanna Thydell men jag har läst artiklar om henne och jag tycker att hon verkar vara så himla bra och vettig. Nu har jag äntligen hennes debutroman I taket lyser stjärnorna i min ägo och jag ser fram emot att läsa den!