Nattåg till Lissabon

Ibland blir filmen bättre än boken. Inte ofta men det händer. För mig passade boken Nattåg till Lissabon mycket bättre som film än bok. Boken köpte jag för fyra år sedan under ett besök i Simrishamn och kände att historien skulle falla mig i smaken. Men jag kom aldrig in i boken.

Av en slump hittade jag filmatiseringen av boken på Netflix igår och såg den samma kväll. Jag fann mig själv tycka väldigt mycket om filmen. Ett långsamt tempo, en vemodig historia.

train to lisbon_film

Huvudpersonen Raimund Gregorius, lever ett lugnt och tillbakadraget liv i Bern,Schweiz där han arbetar som lärare i klassiska språk. En dag när Raimund är på väg till arbetet hindrar han en kvinna från att hoppa från en bro. Hon försvinner ur hans liv lika fort som hon kom in och kvar lämnar hon sin kappa i vars ficka Raimund finner en bok skriven av den portugisiska författaren Amadeu do Prado. Raimund släpper hela sitt liv och tar första bästa tåg till Lissabon för att få veta mer om Amadeu do Prado. Väl i Lissabon läggs bit till bit om Amadeu do Prado och hans levnadsöde.

Filmen utspelar sig till stor del i Lissabon och det känns som en fin men ärlig bild av staden, jag känner igen mig på de flesta platser.

Collage_Lissabon

Då jag inte tror att boken någonsin kommer att bli läst, för min del, är jag väldigt glad att jag sett filmen och genom den fått ta del av historien som jag fann både intressant och minnesvärd.

I skymningen sjunger koltrasten

Till bokcirkelns andra träff ska vi läsa Linda Olssons senaste roman I skymningen sjunger koltrasten. 

Koltrasten sjunger i skymmningen

Jag har lånat den på biblioteket och har nu börjat läsa den. Själva historien byggs kring tre ensamma människor som bor i samma trappuppgång och som finner varandra genom böckernas värld. Tanken är god (känns dock inte helt unik) och jag hoppas att  boken blir läsvärd.

Koltrasten sjunger i skymmningen_2

Jag har tidigare läst Linda Olssons debutroman Nu vill jag sjunga dig milda sånger men minns uppriktigt sagt vare sig vad den handlade om eller vad jag tyckte om den. Vilket är lite oroväckande inför denna bok men det känns bra att ge författaren en andra chans.

Det är en av de roliga sakerna med en bokcirkel, att man får läsa böcker man inte hade valt på egen hand.

Om en bokcirkel

Läsandet av Sophies historia ledde framtill första mötet i en nyskapad bokcirkel. Tanken är att vi ska ses ca var 6:e vecka och läsa en bok vi gemensamt kommer fram till som vi sedan diskuterar över något enkelt att äta.

Första träffen bestod av både bokprat och samtal om annat. Men när det gällde diskussionerna kring boken hade vi svårt att komma igång och veta var vi skulle börja eller ta upp. Så till nästa träff har jag funderat på olika teman eller frågor att diskutera kring boken. Teman som kanske kan berika läsandet av även andra böcker framöver.

  • Bokens omslag
  • Förväntningar på boken?
  • Infriades förväntningarna?
  • Helhetsomdöme (1-5)
  • Kärleksfaktor
  • Story/handling
  • Karaktärer

 

 

Sophies historia

Har nu läst ut Sophies historia, skriven av Jojo Moyes som fick sitt stora genombrott med boken Livet efter dig. 

Sophies historia

Sophies historia länkas två kvinnors öden samman,Sophie som under första världskriget drivet ett hotell tillsammans med sin syster i den franska staden St Péronne  och Liv som lever nästan 100 år senare i London. Berättelsens röda tråd är en tavla föreställande Sophie som hennes man målade av henne innan kriget och som nästan hundra år senare finns i Livs ägo.

Problemet som jag ofta upplever med böcker som berättar två parallella historier är att den ena är mer intressant och engagerande än den andra. Tyvärr uppstår denna problematik i även denna bok. Historien om Sophies öde finner jag gripande och spännande.  Medan berättelsen om Liv mer eller mindre går på tomgång. Den känns dessutom som en historia jag läst förut. En olycklig kvinna, sårad av livet som slutligen träffar Mr Perfect som inte är perfekt. Stora delar av historien om Liv upplever jag som en transportsträcka.

Jag funderar på om historien om Liv verkligen behövs som katalysator för att berätta historien om Sophie? Eller om Sophies historia skulle ha kunnat berättas på egen hand. Jag tror den skulle klara av att stå på egna ben. Om man skulle göra en film baserad på boken borde den fokusera på Sophies liv och endast väldigt lite ta in Liv.

Boken behandlar intressanta teman så som de civilas förutsättningar under första världskriget. Närmare bestämt de civilas liv i en fransk by under tysk ockupation. Hur människor utför modiga handlingar, hur de samarbetar men även vänds emot varandra och hur deras enda önskan är att livet ska bli som tidigare igen. Hur nöden inte har någon lag och hur uppfinningsrikedomen blomstrar.  Jag finner även aspekten med stulen konst i krigstider väldigt intressant. Tyvärr haltar utförandet och bokens som helhet blir bara ok, trots att det finns potential till en riktigt bra historia.

Jag upplever boken som ojämn och någonstans i mitten tappar jag intresset och slutar läsa. men då boken ska diskuteras i en bokcirkel läste jag slut den och åter fångar den mitt intresse.

Vad jag gillar med Moyes författarskap (baserat på de två böcker jag läst) är att hon låter livet drabba sina karaktärer.Det skapar både levande och drabbande intriger och persongalleri. Det är även orsaken till att jag förmodligen kommer att återkomma till hennes författarskap.

Tankar kring Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek

Jag blev så nyfiken på Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek av Lena Andersson att jag pausade alla pågående böcker och under tre dagar la jag alla litteraturtid på att lyssna på denna  bok. Helt absorberad av Ester Nilssons värld och hennes relation till Hugo Rask. Jag var nyfiken på boken men trodde aldrig att den skulle drabba mig på det sätt den gjorde.

Egeenmäktigt förfarande

Den är oerhört välskriven, på alla plan och drabbande. Jag tror de allra flesta kan relatera till den kärlekshistoria som uppdagar sig, antingen Esters eller Hugos perspektiv. Bokens storhet ligger dels i igenkänningsfaktorn Men även språket som förmedlar historien på ett så skarpt och direkt sätt.

Handlingen kretsar kring något så enkelt och vanligt som en skev (kärleks)relation där den ene vill mer än den andre och där kommunikationen dem emellan verkligen inte fungerar. I Egenmäktigt förfarande är det poeten och essäisten Ester Nilsson som står i centrum, det är ur hennes perspektiv vi får följa hennes och konstnären Hugo Rasks relation. Den startar med att Ester ska skriva en artikel om Hugo och och intervjuar honom. Från dessa möten växer en relation fram där Ester vill allt medan Hugo är med tillbakadragen och tveksam. Men varje gång Ester är på väg bort, visar Hugo henne precis så mycket intresse för att hon åter ska få upp hoppet. Det är nästan lite obehagligt hur Ester absorberas av Hugo. Hon kan varken jobba eller tänka på annat än honom, hans ord och handlingar samt hur dessa bör tolkas. Det gör ont att gång på gång bevittna deras bristfälliga kommunikation och Esters gissningar av Hugos beteende som allt som oftast blir misstolkningar.

Egenmäktigt förfarande är en bok som fungerar alldeles utmärkt, som ljudbok. Jag hade mina tvivel angående det, med de kom på skam. Att ljudboken är en författaruppläsning tillför en extra dimension. Jag känner att detta är en bok vars innebörd skulle fördjupas vid en omläsning så jag funderar på att köpa boken. Jag skulle vilja stryka under och spara alla mina favoritmeningar. Och de är många.

Smått förvånad kan jag konstatera att detta är en av de bästa böcker jag läst och när jag smält den något mer ska jag lyssna på Lena Anderssons andra bok om Ester, Utan personligt ansvar. 

 

 

Alla tre, Alfons, Mumin och en drake

Jag försöker ta med barnen till bibliotek ungefär en gång i veckan. Vårt närmaste bibliotek är nybyggt med en väldigt fin barnavdelning som inbjuder till att både läsa, rita, leka och upptäcka vilket jag tycker är strålande. Biblioteksbesöken genererar dubbelglädje, först är det roligt under själva biblioteksbesöket och väl hemma är det kul att plocka upp, bläddra i och läsa alla nylånade böcker. Böckerna nedan fick vi med oss hem sist:

Biblioteket_barnböcker

En bra mix av nya och gamla bekanta. Lilla Fröken Löken valde två böcker om Alfons, en bok om Lilla Anna och en bok om Mumin. Resten av böckerna plockade jag ihop.

Jag lånade hem Alla tre gräver en grop som är skriven av Maria Nilsson Thore. Det är en bok i en serie om tre barn, Idde, Valle och Ester på 2,5 år och deras öden och äventyr på sin förskola. Jag har varit nyfiken på denna bokserie ett tag och blev glad då en av böckerna fanns inne på biblioteket. Alla tre gräver en grop är en vardagsnära bok med helt ok bilder om samarbete och konflikter små barn emellan. Tanken är väldigt god men boken når inte ända fram, lite för enkel text och bilderna är inte lika fina som i Maria Nilsson Thores andra böcker Bus och för på varsin ö  och Petras prick. Men om fler böcker i serien finns tillgängliga på biblioteket kommer vi nog att låna dem ibland.

Bad-dags med Bolibompadraken! av Mats Wänblad visade sig vara en hit. Den är både en rolig berättelse om Bolibompadrakens besök på badhuset samtidigt som den är väldigt informativ om vad man ska göra och inte göra när man är på ett badhus.

 

Egenmäktigt förfarande

När Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson kom ut och boken blev så hypad var jag inte alls intresserad av att läsa den. Men så såg jag en intervju med författaren på Babel, svt:s litteraturprogram. Och då väcktes mitt intresse. Det var en väldigt bra intervju och jag blev väldigt nyfiken på både bok och författare.  Nu har jag lånat hem ljudboken och längtar efter att börja lyssna på den. Ljudboken är dessutom en författaruppläsning vilket gör lyssnandet än mer intressant.

Egeenmäktigt förfarande

Just nu lyssnar jag på Livet går vidare av Karin Wahlberg och till skillnad från böcker jag läser brukar jag endast ha en ljudbok på gång i taget. Får se om jag gör ett undantag och lyssnar på Egenmäktigt förfarande parallellt.