Tankar kring Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek

Jag blev så nyfiken på Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek av Lena Andersson att jag pausade alla pågående böcker och under tre dagar la jag alla litteraturtid på att lyssna på denna  bok. Helt absorberad av Ester Nilssons värld och hennes relation till Hugo Rask. Jag var nyfiken på boken men trodde aldrig att den skulle drabba mig på det sätt den gjorde.

Egeenmäktigt förfarande

Den är oerhört välskriven, på alla plan och drabbande. Jag tror de allra flesta kan relatera till den kärlekshistoria som uppdagar sig, antingen Esters eller Hugos perspektiv. Bokens storhet ligger dels i igenkänningsfaktorn Men även språket som förmedlar historien på ett så skarpt och direkt sätt.

Handlingen kretsar kring något så enkelt och vanligt som en skev (kärleks)relation där den ene vill mer än den andre och där kommunikationen dem emellan verkligen inte fungerar. I Egenmäktigt förfarande är det poeten och essäisten Ester Nilsson som står i centrum, det är ur hennes perspektiv vi får följa hennes och konstnären Hugo Rasks relation. Den startar med att Ester ska skriva en artikel om Hugo och och intervjuar honom. Från dessa möten växer en relation fram där Ester vill allt medan Hugo är med tillbakadragen och tveksam. Men varje gång Ester är på väg bort, visar Hugo henne precis så mycket intresse för att hon åter ska få upp hoppet. Det är nästan lite obehagligt hur Ester absorberas av Hugo. Hon kan varken jobba eller tänka på annat än honom, hans ord och handlingar samt hur dessa bör tolkas. Det gör ont att gång på gång bevittna deras bristfälliga kommunikation och Esters gissningar av Hugos beteende som allt som oftast blir misstolkningar.

Egenmäktigt förfarande är en bok som fungerar alldeles utmärkt, som ljudbok. Jag hade mina tvivel angående det, med de kom på skam. Att ljudboken är en författaruppläsning tillför en extra dimension. Jag känner att detta är en bok vars innebörd skulle fördjupas vid en omläsning så jag funderar på att köpa boken. Jag skulle vilja stryka under och spara alla mina favoritmeningar. Och de är många.

Smått förvånad kan jag konstatera att detta är en av de bästa böcker jag läst och när jag smält den något mer ska jag lyssna på Lena Anderssons andra bok om Ester, Utan personligt ansvar. 

 

 

One thought on “Tankar kring Egenmäktigt förfarande: en roman om kärlek

  1. Pingback: Utan personligt ansvar | www.ordblogg.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *