Flicka, kvinna, annan

“Flicka, kvinna, annan” skriven av Bernadine Evaristo tog mig med storm och seglar upp som en av de bästa romaner jag någonsin läst.

Romanens nav är den radikala pjäsförfattaren Amma. Hon ska sätta upp en pjäs på National Theatre. I publiken sitter bland andra ett gäng människor som på olika sätt är kopplade till Amma. I varje kapitel får läsaren möta en av dessa personer. Och det är otroliga människoöden. Språket flödar och historien är stark. Evaristo backar inte för svåra eller obehagliga ämnen och situationer.
Den aspekt av romanen som imponerar mest på mig är det faktum att varje person som presenteras är så väl utmejslad med en intressant historia att den skulle kunna fylla en egen roman. Och ändå stoppar Evaristo vid ett kapitel per person. Detta är definitivt imponerande och “Flicka, kvinna, annan är en roman som jag bär med mig och som jag planerar att läsa om.

Ciderträdgården

Jag har länge tänkt att jag borde läsa en roman av Veronica Henry. Att hon är en feelgood-författare i min stil. Så i somras slog jag äntligen till i Karlshamn på Lundins bokhandel köpte jag “Ciderträdgården” och började läsa mer eller mindre direkt.
Precis som jag misstänkte är Veronica Henry en författare för mig. “Ciderträdgården” bjuder på mysiga miljöer, en spännande intrig och ett presongalleri att tycka om. Och även om det är en feelgood blir det inte för sockersött vilket verkligen inter fungerar för mig.

Ser så fram emot att läsa mer av Veronica Henry. Om det inte blir innan har jag en plan på att läsa “Jul i strandhuset” när det närmar sig jul.

Läst i juni – en fortsättning

Så fortsätter genomgången av böcker jag läste i juni!

Bibliotekslånet “Barnen på Hidden Valley Road” var riktigt bra men skrämmande läsning. Detta är den sanna historien om den amerikanska familjen Gavin där sex av familjens tolv barn får diagnosen schizofreni.

En av mina favoritförfattare är Caroline Säfstrand. Jag plockade upp en av henne äldre böcker “Tiden läker inga sår” om vännerna  Ethel, Dorotea och Maggan som är oskiljaktiga under ungdomen. Tills något händer som får dem att gå skilda vägar. Men när de tre kvinnorna är i 70-årsålder samlar Dorotea ihop sina vänner igen. De är motsträviga av olika anledningar med vet också att de behöver ta itu med konsekvenserna av de val det tillsamman gjorde som unga och som nu påverkar deras närmaste. Finstämd, sorglig och alldeles underbar. Det är något alldeles särskilt med Caroline Säfstrands författarskap. Det gör mig så glad att jag har flera olästa böcker av henne i bokhyllan att se fram emot!

“Samtal från en ängel” av Guillaume Musso bjöd på underhållande läsning som verkligen tog ut svängarna. En bok att njuta av så länge den varar men inte gav den något bestående intryck och slutet, ja det var lite för osannolikt. Men jag kan absolut tänka mig att läsa mer av Musso om det är underhållsläsning jag känner för!

“Blodskam” av Caroline Engvall bjöd på spännande läsning om familjehemligheter och systerskap. Helt klart läsvärd och detta är första delen i en serie jag absolut kan tänka mig att fortsätta läsa.

“De sju morden på Evelyn Hardcastle” av Stuart Turton var helt fenomenal. En roman som vänder upp och mer på det mesta och kräver en hel del av sin läsare. Det gäller att ge sig hän och hänga med i svängarna. En roman som med fördel kan sträckläsas. Känner spontant att detta var en av sommarens bästa böcker!

Läst juni 2021

Juniläsningen bestod av en mix av romaner, deckare och en dokumentär bok.

Jag återvände till Nessers fiktiva värld i “Eugen Kallmans ögon” . En strålande läsupplevelse, som alltid när det kommer till Nessers romaner. Underfundig och originell. Håkans Nessers författarskap är verkligen ett säker kort om du letar efter en riktigt bra läsupplevelse!

“Flicka A” skriven av Abigail Dean, var riktigt obehaglig psykologisk thriller om en familj i förfall där de som råkar värst ut är barnen. Om grymma missförhållanden och hur  Lex Gracie, flicka A, lyckas rymma från familjen och larma om missförhållandena. Hon lägger barndomens grymheter bakom sig. Men så får hon ett dödsbud, hennes mamma har dött i fängelset och Lex inser att hennes förflutna har hunnit ikapp henne. hon blir tvungen att söka upp sina syskon och och möta den barndom hon gjort allt för att glömma.
Romaner där barn far illa är inte alls något för mig. Jag läste “Flicka A” mycket av nyfikenhet, den hade blivit så otroligt hypad. Och visst var den både spännande och obehaglig, verkligen en thriller att sträckläsa. Men för mig nådde den inte riktigt upp till mina hypade förväntningar.

“Skolan” av Karin Wik är en spänningsroman som på pappret har precis alla ingredienser jag gillar: den utspelar sig på en isolerad internatskola, spänning, en fd elev men en komplicerad relation till skolan återvänder då två av skolans elever dör under mystiska omständigheter. Ändå når den inte ända fram. Jag blir varken engagerad i historien eller imponerad av mordgåtan som jag känner faller platt för mig. Detta var helt enkelt inte en bok för mig i praktiken hur väl den än passar mig i teorin.

Vad jag läser just nu

Slalomläsning är verkligen min melodi. Jag har alltid flera böcker igång samtidigt!

Just nu läser jag den historiska romanen “Fyrvaktarens dotter” , mysdeckaren “Torsdagsmordklubben” och en samtidsromanen “Stöld” om samer. En riktigt bra mix av romaner.

“Torsdagsmordklubben” skriven av Richard Osman lånade jag på biblioteket på vinst och förlust. Då det är ett snabblån gav jag den en chans direkt och det blev verkligen vinst! Jag var inledningsvis skeptiskt, tänkte att det verkligen kan bli platt fall med fyra pensionärer på ett lyxigt seniorboende som löser mordfall. Men det funkar! Jag bryr mig om personerna, dialogen är smart, det finns ett visst mått av svärta och så här halvvägs in är jag ganska nyfiken på mordgåtan.

“Fyrvaktarens dotter” köpte jag på secondhand enbart för att jag tyckte att omslaget var så fint. Och det var tur för innehållet var också toppen. Historiska romaner är en genre som jag börjat utforska mer och mer och som jag, till min egen stora förvåning, verkligen uppskattar. I “Fyrvaktarens dotter” får vi följa två parallella historier, båda utspelar sig i dåtid.
I berättelsen som utspelar sig på 1800-talet möter vi Grace Darling som är en fyrvaktares dotter. Hon har bott i Longstones fyrhus på Farneöarna hela sitt liv. Hon blir väldigt motvilligt hela landets hjältinna när hon mitt i en rasande storm, tillsammans med sin far, räddar några några skeppsbrutna.
I berättelsen från 1900-talet står 19-åriga Matilda Emmerson i centrum. När hon blir gravid skickas i skam bort från sin familj på Irland till Newport i USA. Där ska hon bo hos den avlägsna släktingen Harriet tills barnet är fött. Matildas motvilliga värdinna, är en enstöring som jobbar som assisterande fyrvaktare. Genom ett halvfärdigt porträtt börjar Matilda gräva i sin egen familjs historia.
“Fyrvaktens dotter” är oväntat gripande och skriven på ett medryckande sätt. Jag blir lika engagerad i det båda tidplanen och i Grace och Matilda vilket är ett måste, annars blir ju halva boken mer eller mindre en transportsträcka. Sen ger det romanen en extra dimension att den utspelar sig i och kring en fyr och att det är den platsen och dess människor som på många sätt knyter samman de två berättelserna i de olika tidsplanen.

“Stöld” skriven av Ann-Helén Laestadius känns extremt viktig. Jag tror att detta är den första roman jag läser om samer och det känns ju helt orimligt. I denna roman står renskötardottern Elsa i centrum.  När hon är nio år blir hon vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat. Händelsen med den dödade renen kommer på många sätt att följa Elsa genom livet och prägla henne.
Jag har inte kommit så långt i denna roman. Men den har börjat starkt med ett flow i språket och en styrka i berättelsen som gör att jag bara vill läsa vidare.

Sommarläsning 2021

Läsning är mitt livselixir året runt, men visst är det något speciellt med sommarläsningen ändå? Semester, ledighet, återhämtning & nya upplevelser och platser att läsa på! Jag brukar också passa på att fylla på bokhyllan med nya spännande läsupplevelser.

För mig har sommaren 2021 varit en strålande lässommar.

Juniläsning:
– Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser
– Flicka A av Abigail Dean
– Att överleva en sommar av Camilla Prell-Weichl
– Skolan av Karin Wik
– Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker
– Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand
– Samtal från en ängel av Guillaume Musso
– Blodskam av Caroline Engvall
-De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton

Juliläsning
– Där isarna råmar av Lundgren & Lundgren
– Bergtagen av Camilla Sten
– Varje steg du tar av Lisa Jewell
– Mordkonsulten av Elly Griffiths
– Svärmodern av Moa Herngren
– Ciderträdgården av Veronica Henry

Augustiläsning
– Mörkt vatten av Joyce Carol Oates
– Små svarta lögner av Sharon Bolton
– Lotus Blues av Kristina Ohlsson
– En sommar att minnas av Elin Hilderbrand
– En helt annan historia av Håkan Nesser
– Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo
– Nattugglor av Gabrielle Levy
– Solsken och parmesan av Christoffer Holst
– I tystnade begravd av Tove Alsterdal

De vuxnas lögnaktiga liv

Elena Ferrantes författarskap har fascinerat nig från första stund. Tror det började med hypen kring vem som dolde sig bakom bakom böckerna. Sen läste jag “Min fantastiska väninna och blev helt fast. Som i ett trollslag var det inte alls intressant vem som låg bakom romanerna utan den fiktiva världen i Neapel som kretsar kring väninnorna Elena Greco och Lila Cerrullo tog över allt. Nu har jag läst tre av fyra böcker i Neapelkvartetten och drar mig för att läsa den fjärde, “Det förlorade barnet”. Vill har någon bok kvar att läsa om väninnorna.

Istället för att läsa “det förlorade barnet” har jag läst “De vuxnas lögnaktiga liv”. I denna roman får vi följa Giovanna, där hon befinner sig i brytpunkten mellan barn och tonåring. Giovanna har levt ett ganska skyddat liv. Men så hör hon av misstag ett samtal mellan sina föräldrar. Ett samtal som får till följd att hon letar upp sin faster Vittoria, en perosn som hennes familj inte tidigare haft någon kontakt med av olika orsaker. Genom detta möte öppnar sig andra relationer och dimensioner långt borta från det trygga, lilla liv hon tidigare levt.

Skådeplatsen i “de vuxnas lögnaktiga liv” är fortfarande Neapel och språket är exakt lika flödande och precist som i Neapelkvartetten. Jag dras med och engageras i Giovannas liv och tycker verkligen att denna roman är läsvärd. Antingen som en introduktion till Ferrantes författarskap eller som en fortsättning efter att ha läst Neapelkvartetten.